It's all about Books

Ni följer väl med oss...

2010-11-06T04:29:00.000-07:00

Hit?

Nej vi slutar inte blogga, vi byter bara domän!

2010-11-03T05:17:00.000-07:00

Till Bohusläningen!

Vi har publicerat flera inlägg i Bokbloggen, men layouten är under construction. Saknar It's all about Books lite, men det är ju det här jag alltid har velat: Blogga för en tidning. Det blir bra, jättebra. Grymt, till och med!

Tills dess åker jag på jobbresa till Holland, är åter sent på fredag.

Läs lite extra åt mig så länge, för vad det gäller mig har jag ingen aning om jag kommer kunna läsa någonting förutom på flighten dit och hem.

Vi börjar blogga för en tidning!

2010-10-28T10:26:00.000-07:00

...vilket vi väl ändå kan avslöja nu. Bloggen håller på att lanseras och adressen kommer inom kort. Vi ska bara ladda med några inlägg först som vi inte publicerar på en gång, och detta kanske kan förklara framtida sporadiska inlägg på It's all about Books. Vi laddar på den nya, alltså.

Gud vad roligt det här är, och jag måste verkligen tacka Kikan för att hon är otroligt driftig och bra. Vad glad jag är att vi träffades genom bokklubben där för åratal sedan!

Förändringarnas tid är här

2010-10-26T11:29:00.001-07:00

Nu är det mycket spännande saker på gång här på bloggen. Vi kan säga så mycket som att inom kort kommer det att ske några förändringar...

Vi återkommer!

Bokens Dag

2010-10-26T10:48:00.000-07:00

På torsdag är det Bokens Dag i Uddevalla. Jag passade på att köpa en biljett när jag gick hem från jobbet i dag. De författare som kommer att medverka är

Björn Ranelid, en profil som nog de flesta känner till. Björn syns ofta i media och han har givit ut ett stort antal böcker samt fått flera priser, däribland Augustpriset (1994). Själv har jag än så länge bara läst Hjärtat som vapen.

Ann Rosman, är en ganska ny författare som debuterade med deckaren Fyrmästarens dotter förra året. Hon har nu kommit ut med uppföljaren, Själakistan, som även den utspelar sig på Marstrand.

Stefan Edman, svensk biolog och författare, är en känd miljökämpe som har flertalet böcker på sin meritlista. Han är även en flitigt anlitad föreläsare.

Mats Ahlstedt är kriminalromansförfattaren som bland annat har skrivit böckerna Dödsängeln och Violinisten.

Maria Gustavsdotter stiftade jag själv bekantskap med förra året då jag gick en mycket trevlig skrivarkurs som hon höll i. Hon kom nyligen ut med den tredje delen i triologin Fem pärlor till jungfruns krona.

Tjuvtittat!

2010-10-25T10:17:00.000-07:00

Jag var på ett födelsedagskalas i lördags (egentligen var jag på två, men det här berör det första), där födelsedagsbarnet fick den här roliga boken från Designtorget - Tjuvtittat. Boken består av bilder från hela världen i stil med "hur tänkte man här?". Felstavningar med förödande konsekvenser, ord som betyder något helt annat på svenska... Det var svårt att inte garva både en och två gånger. Helt enkelt en superbra present att ge bort (om inte annat till sig själv...)

När jag fyller 30 ska jag vara smal...

2010-10-24T01:23:00.000-07:00

Igår fick jag boken När jag fyller 30 ska jag vara smal av min killes mamma. Väldigt passande, eftersom jag fyller 30 i december... Fast tack och lov var det så att det var ett gratisex, och hon påpekade även att jag inte är tjock. Hm...

I vilket fall så läste jag just ut boken med regnet smattrande utanför, vilket inte tog mycket ansträngning i anspråk. Jenny Dahlberg kom för några år sedan ut med boken Tjock! (vilket jag faktiskt minns) som fick ganska mycket uppmärksamhet i media. Hon ville få fram de tjockas vardag och att de är vanliga människor. Hon kände sig vacker och stolt.

I den här boken som kom ut några år senare, har författarinnan insett att det inte alls är särskilt bra att vara tjock (hon väger 133kg) och bestämmer sig för att bli smal tills hon fyller 30. Vi får följa hennes (enligt henne själv) maniska träning (som för mig inte låter manisk), tankar, längtan efter fina kläder ochsåvidare. Boken är som en dagbok utformad i romanstil.
.
Ingen hit, faktiskt. Till en början tyckte jag att den var ganska bra, men sedan gick det utför. Dessutom känns det rätt billigt att först komma ut med en i vårt samhälle kontroversiell bok om att vara tjock och stolt, för att sedan krossa hela tjockisdrömmen några år senare med att hon faktiskt inte alls är stolt. Det känns inte heller som att hon har någon koll på hur man egentligen går ned i vikt eller vad som är sunt, inte heller vad som är måttligt eller bra. Om slutklämmen hade varit att hon till exempel inte alls blev lyckligare av att gå ned 60 kilo eller att hon hade lärt sig sunda metoder, hade hon kanske kunnat återkoppla till Tjock!, men istället slutar det med att hon mår mycket bättre - trots förlorad vårdnad om barnet, osund viktnedgång, piller och alkohol. Den förmedlar liksom inget budskap överhuvudtaget. Trots det får den en tvåa, eftersom den var lättläst, svår att lägga ifrån sig (man ville ju veta om hon lyckades nå sitt mål!) och öppen. Helt okej att läsa när den ändå var gratis, men den stannar inte i bokhyllan och är ingen bok jag ens skulle betala en tia för.

Jag kommer aldrig att glömma...

2010-10-19T11:30:00.001-07:00

Ibland händer det konstiga saker....som en sådan sak att jag i flera dagar nu har gått och funderat på att skriva ett inlägg om en författare som jag läste nästan allt av när jag var yngre. Författaren är Maria Gripe och mina absoluta favoriter av henne är Tordyveln flyger i skymningen, Agnes Cecilia - en sällsam historia och samtliga böcker i Skuggserien. Vad är det som är för konstigt med det då, undrar ni kanske nu. Men vänta bara...

Den sistnämnda skuggserien (Skuggan över stenbänken, ....och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman) filmatiserades och jag älskade den serien nästan lika mycket som böckerna. Som liten brukade jag skriva ner saker som gjorde extra starkt intryck på mig och jag inledde då alltid med Jag kommer aldrig att glömma.... Härom dagen kom jag på att jag någon stans skrev Jag kommer aldrig att glömma TV-serien Flickan vid stenbänken. Så när jag gick och klurade på ett inlägg om dessa böcker mindes jag även serien som hade gått på TV.

Så när jag i dag går in på ICA för att handla fastnar jag vid ett ställ med DVD-filmer. Jag bläddrar lite förstrött bland en salig blandning av allt från tecknat till action. Hittar den första Sex & the city filmen och bläddrar vidare. Och DÄR, där mitt framför ögonen på mig ser jag plötsligt Flickan vid stenbänken. Men hallå! Vad är oddsen för det? Jag har aldrig någonsin tidigare sett den som DVD, knappt tänkt på den genom alla år (den kom ut 1989 läser jag nu på baksidan) och när jag väl kommer att tänka på den så dyker den upp...

Jag var ju så klart tvungen att köpa den. Skall kika på den inom kort och se om den fortfarande är lika bra. Och jag får ju även chansen att leva upp till mitt löfte Jag kommer aldrig att glömma TV-serien Flickan vid stenbänken.

På konferens i Bålsta...

2010-10-19T06:24:00.000-07:00

...Och jag har just hållt ett litet föredrag inför typ 70 pers (inte alls om böcker).Jag var så satans nervös innan, men det gick helt okej. Jag fick dem till och med att skratta några gånger. När det var frågestund var det en som sa att hon tyckte att jag var en pärla och alla applåderade. *Rörd*

Har en halvtimme till mitt förfogande innan hemåk, och såg precis Leveransavisning för Lyckan, kärleken och meningen med livet på mailen. Perfekt! Jag gillar att läsa sånt när jag är ute på resa, och om ett par veckor ska jag åka på businesstrip till Amsterdam. Då ska den och Lyckan säljs separat av Lolly Winston följa med. Jag är sugen på lite chicklit... Att båda heter Lyckan-någonting känns ju extra varierande...

Tills dess har jag tre böcker som skall vara utlästa:

- De fattiga i Lodz (Tegelsten! Tung både i ämne och vikt)

- Den vidunderliga kärlekens historia (Love it!)

- Edgar Allan Poe, novellsamling (Inte så lättläst)

Ikväll ska jag ut på arbetsmiddag med en kollega från spanska kontoret, kul! Men, mindre tid till läsning...

Keep on reading, folks.

Augustpriset 2010, de nominerade är....

2010-10-18T09:08:00.000-07:00

Årets svenska skönlitterära bok:

"Spill", Sigrid Combüchen

"Ränderna" Magnus Florin

"Livdikt", Johan Jönson

"Darling River", Sara Stridsberg

"Kioskvridning 140 grader", Peter Törnqvist

"Ingersonetterna", Magnus William-Olsson

Årets svenska fackbok:

"Vargen, den jagade jägaren", Henrik Ekman

"Den röda grevinnan", Yvonne Hirdman

"Mask – litteraturen som gömställe", Kristoffer Leandoer

"Cocaina – en bok om dom som gör det", Magnus Linton

"Maria Eleonora, drottningen som sa nej", Moa Matthis

"Resa i sharialand", ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien", Tina Thunander

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

"Syltmackor och oturslivet", Anna Ehring

"Jag finns", Maja-Maria Henriksson

"Här ligger jag och blöder", Jenny Jägerfeld

"Jag tycker inte om vatten", Eva Lindström

"Det händer nu", Sofia Nordin

"Tänk om", Lena Sjöberg

It's also all about Music:

2010-10-16T05:18:00.000-07:00

Och jag är stolt vän till Caroline Werner. Hoppas inte hon glömmer bort mig när hon får sin första skiva utgiven bara...

Http://soundcloud.com/caroline-werner

Bok nummer fem för It's all about Books:

2010-10-14T09:22:00.000-07:00

...Och det var Igelkottens Elegans av Muriel Barbery, utgiven 2006 och utkommen på svenska 2009. Annaluna fastnade för boken då bok.nu förutspådde att hon skulle ge den en femma -desperately seeking perfect books, som alltid. Kikans mamma hade även läst boken och älskade den. Så ja, vi läste den, och vi älskade den. Båda två. Äntligen en bok vi båda gav varsin femma (och Kikan är ju som bekant väldigt sparsam med sina femmor)!

Muriel Barbery är fransyska född i Marocko men bosatt i Japan, filosofilärare och författare. Att hon är filosof märktes i allra högsta grad i boken. Även att hon är insatt och högst kunnig både i fransk och japansk kultur; boken börjar (nästan) med en haiku av japanske Basho - vilket redan där imponerade på Annaluna, men utspelar sig i Frankrike där japansk och fransk kultur blandas.

Boken har två huvudpersoner; portvakten Reneé, en knubbig medelålders änka som inte alls är en typisk portvakt. Hon är högst intellektuell men har på ytan skaffat sig en klassisk portvakts föklädnad genom att vara vresig, ha på TV:n fast hon egentligen läser, en katt som springer runt, tråkiga kläder. Den andra huvudpersonen är tolvåriga Paloma som är för intelligent för sitt eget bästa. Boken börjar sålunda med Palomas funderingar och rationella tänkande kring varför det är lika bra att hon tar livet av sig. Hon sätter ett datum och har argument för det. I och med denna starka start på boken är den från första början omöjlig att lägga ifrån sig.

Ja, som ni förstår korsas ju Renée och Palomas vägar, och detta då den japanske Kakuro flyttar in i byggnaden och ser Renée för den hon verkligen är. Renée blommar upp och Paloma finner två vänner.

Boken börjar alltså otroligt starkt (men avslutas faktiskt även lika starkt). Den innehåller mängder med vackra meningar och tankar (antar att översättarna Marianne Öjerskog & Helén Enqvist även borde få cred!) och fick Kikan att gråta floder. Den var en fröjd att läsa från början till slut både för handlingens skull, språkets skull, de trovärdiga personligheterna och för de filosofiska funderingarna. Annaluna kände att den påminde en del om den melankoliska Tillsammans är man mindre ensam, som hon gillade mycket.

Den sista meningen i boken, Ty för er skull tänker jag hädanefter söka alla ögonblick av alltid i aldrig. Skönheten i världen, fick oss båda att älska boken ännu mer. Det är så få böcker som avslutas perfekt, men det här är en av dem, trots tårarna som var oundvikliga.

Om ni inte läser den här boken går ni sanna mina dar verkligen miste om något!

Med Igelkottens Elegans kvar i våra hjärtan (eftersom det är en bok som stannar kvar) ägnar vi oss nu åt De fattiga i Lodz, en tegelsten som fick augustpriset 2009.

Hon går genom tavlan, ut ur bilden...

2010-10-12T07:54:00.000-07:00

Ungdomsromanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden som lästes ut idag fick jag faktiskt tag i på Stadsmissionen för en tjuga. Jag hade hört mycket bra om den, trots att bok.nu förutspådde att jag bara skulle ge den en tvåa. Jag var således mycket angelägen om att läsa den, och läste den till 99% i gående postition till och från jobbet (jag går 70 minuter per dag, alltid med nosen ner i boken - förutom där jag korsar vägar förståss, vilket naturligtvis ändå påverkar intrycket av läsandet).

Johanna Nilssons debutroman från nittiotalet (ytterligare en ungdomsdebutroman av en tjugotreåring!) behandlar mobbing och hur jävliga nästantonåringar kan vara. Huvudperson är Hanna som har sin bästis Karin. Plötsligt är Hanna inte någon alls längre då Karin blir kompis med de coola i klassen. Hon blir kallad mensäckel, plugghäst och planka, blir ignorerad ibland, slagen både verbalt och psykologiskt andra dagar. Hemma håller hon minen och låtsas ha kompisar. Hennes farfar dör och hon saknar honom hela tiden. Hon håller hårt i tröstestenen och börjar träna pingis för att slå av sig all frustration.

De första kanske 100 sidorna tyckte jag att boken var ganska torr och förmedlade mig ingen känsla, men sedan blev den starkare och starkare. Mobbing är så otroligt hemskt. Jag började tänka på min egen tid, hur jag aldrig var populär hos killarna, tills en dag i femman då den snyggaste killen blev kär i mig - och plötsligt stod jag överst på killarnas snygglistor. Jag tyckte redan då att det var helt sjukt, att bara för att han gillade mig så gjorde de andra plötsligt det också, de som aldrig tidigare ens hade tittat åt krulltotten Anna.
.
Jag älskade därför högstadiet som följde. Älskade, älskade. Jag hade massor med kompisar, fick killen i parallellklassen som jag spanat in sedan jag var tretton, livet lekte. Jag minns dock en eller två som antagligen inte kände att livet lekte. När vi hade återträff i somras svarade den ena tjejen inte ens på inbjudan fast jag vet att hon fick den. Om jag hade kunnat vrida tillbaka tiden...

Men - åter till boken; är den värd att läsa? Absolut. Den är lättläst, stark, hemsk, gripande. Eftersom den började så segt (och fakiskt inte hade något speciellt slut) får den dock bara en trea. All in all gillade jag De i utkanten älskande av samma författare som jag läste förra året lite bättre.

Fler loppisfynd

2010-10-11T11:05:00.000-07:00

Jag kilade förbi loppisen i dag igen. Fick nämligen ett hett boktips från mamma i helgen och mindes då att jag hade sett just de böckerna hon tipsade om på loppisen. Kerstin Ekmans Händelser vid vatten samt triologin Vargskinnet av nämnda författarinna finns numera i min ägo. De är i så gott som nyskick och kostade mig bara 40 kr allt som allt. Sweet!

Orkidétjuven - Susan Orlean:

2010-10-11T04:59:00.000-07:00

Så var Orkidétjuven av Susan Orlean äntligen utläst, efter åratals väntan. Min pappa har den nämligen som favorit, dels eftersom han själv älskar orkidéer, dels eftersom han älskar Florida. Jag, som många andra, har även sett filmen Adaptation (2002) med Nicholas Cage i huvudrollen, där den här boken ligger som fristående grund.

l
Huvudperson i den sanna historien är John Laroche, orkidétjuv och fanatiker, men egentligen behandlar boken mest den enorma fascination och besatthet som finns för just orkidéer. Folk är bokstavligen beredda att offra sina liv i jakten på den perfekta orkidén. I fokus står spökorkidén (se bilden ovan) som både är enormt sällsynt och fridlyst. Det verkar vara alla orkidénördars stora dröm att hitta den här i blom, och de reser genom land och rike, vadar genom träsk och slukhål genom Fakahatchee för att hitta denna sällsynta skönhet - vilket de sällan gör.

För mig kändes boken otroligt lång, men samtidigt lärorik. Jag hade ingen aning om att det fanns så många lagar kring orkidéer, så många lukter, rättegångar, stölder, jakter, plantskolor, tävlingar, kongresser, besatthet, pengar... En bok som hör till genren reportage men mer liknar en roman. Läsvärd? Absolut. Det är alltid lika intressant att få större inblick i nischar. Dessutom gjorde den mig mer intresserad av just orkidéer, eftersom de är så otroligt häftiga och vackra.Filmen var såvitt jag minns sevärd, men den påminner inte särskilt mycket om boken. Egentligen hade jag förväntat mig mer story av boken, mer fokus kring själva orkidétjuven Laroche... Vill man ha den storyn är det sålunda filmen och inte boken som rekommenderas. Jag tror dock att det är dax att se om den. Nicholas Cage och Meryl STrepp - som också är med i filmen - är ju onekligen storskådisar.

Spöket på Canterville av Oscar Wilde

2010-10-10T01:35:00.000-07:00

När jag senast var på biblioteket för att låna med mig en ljudbok visade det sig att jag hade lite för lite plats i mp3-spelaren. Därför fick jag bara med mig en kortroman men i sin tur en riktig klassiker. Spöket på Canterville av Oscar Wilde (1887) är ju en berättelse som man hört talas om många gånger och jag tror att jag läste den när jag var liten. Vad jag dock inte kom ihåg var att den var så humoristisk och underfundig.

Spöket Simon de Canterville har under flera hundra år spökat på sitt slott i England. En dag flyttar dock en amerikans ambassadörsfamilj in och inget är längre som förut. För plötsligt är det ingen som blir rädd för spöket längre vilket gör honom vansinnig. De nymodiga amerikanerna har inte alls samma stil och klass som de engelsmän han tidigare skrämt halvt ihjäl.

En helt klart kul liten historia som passar bra en kulen höstdag. Jag kom på mig själv med att skratta till ett flertal gånger och jag måste säga att man bitvis faktiskt tycker lite synd om det försmådda spöket.

Att bocka av Nobelpristagare:

2010-10-09T00:57:00.000-07:00

Den här kastar dåligtsamvetesblickar från mig i bokhyllan. Och har gjort i flera år nu. Helt ärligt känner jag nog att den kommer fortsätta så eftersom 560, stora sidor på spanska känns som ett evighetsprojekt, och jag vill kunna läsa 1-2 böcker i veckan.

Älskar att välja ut nästa bok, älskar att läsa den, avsluta den, och längta till nästa. Däremot kommer jag garanterat att läsa ut en annan bok av honom i år. Och så har jag ju även läst två till nobelpristagare 2010 : Herta Muller (Hjärtdjur - gillade inte) och Isaac Bashevis Singer (Trollkarlen från Lublin - gillade). Har läst 19 nobelpristagare hittills i livet och more to come. Min mormor inspirerade mig för några år sedan att bocka av litteraturnobelpristagare eftersom hon själv gör det.

Jag dööör! Mario Vargas Llosa!

2010-10-07T04:01:00.000-07:00

Gud vad förvånad men glad jag blir när jag såg live nyss att peruanska Mario Varga Llosa får årets Nobelpris i litteratur! I love him.

Jag har skrivit om honom i min blogg för fyra år sedan, och om min sorg då jag missade när han besökte Stockholms Universitet då jag läste juridik där 2006.

I min bokhylla väntar redan Paradiset finns om hörnet, som jag påbörjade för två år sedan. Där står också conversación en la catedral (Samtal i katedralen) på spanska - som jag köpte i Bolivia 2005. I min vill läsa-lista ligger även sedan tidigare Bockfesten. Åh, vad kul att han har fått det här. Jag gillar honom verkligen. Jag läste massor om honom när jag pluggade latinamerikansk litteratur, hade till och med en uppsats-tentafråga om honom på spanska en gång. Nu jublar väl hela Sydamerika (eller?).

Jag är samtidigt lite chockad, att en sån stor författare får priset. Han förtjänar det dock så mycket mer än t.ex. tippade Joyce Carol Oates, som jag aldrig har gillat.

Feministen George Sand (1804 - 1876):

2010-10-06T23:39:00.000-07:00

Den här boken lånade jag av mormor för en sisådär tio år sen. Den har med andra ord hängt med genom ett gäng flyttar och ständigt stått där i morfars bokhylla och gett mig dåligtsamvetesblickar. Men nu, nu är den äntligen utläst!

Titeln på en bok ska ju på ett eller annat sätt spegla innehållet (såklart), och i och med det hade jag fått känslan av att den här handlade om någon slags sliskig vinterromans på Mallorca i stil med tantsnusk. Inte för att mormor är sån, hon är sån som samlar på nobelpristagare, men ändå. Jag bemödade mig faktiskt inte ens med att läsa bokens baksida.

Så, när jag nu tog tag i saken var det ju något helt annat. För det första är det halvsmöriga namnet George Sand bara en pseudonym för Aurore Dudevant, född år 1804, feminist och tydligen en av Frankrikes mest lästa författare. För det andra var Aurore älskarinna till den polske kompositören Frédéric Chopin, och han var även med den här vintern på Mallorca. Sålunda en kvinnlig, feministisk författare från 1800-talet som bar manskläder och hade en känd älskare..!

Boken i sin tur, en relativt tunn men småjobbig sak, är tryckt på svenska 1976 i Uddevalla, så språket är ändå korrigerat och anpassat efter moderna tider (att översätta artonhundratalsfranska är ju världens bedrift - cred till översättaren Kitty Knös!). Den beskriver i vart fall relativt sakligt och självbiografiskt ett halvår på Mallorca, som då var en isolerad och oupptäckt ö med 160.000 mallorkiner. (Själv har jag varit två gånger på Mallorca och har naturligtvis en helt annan bild av ön, så att läsa om hur Palmas gator var alldeles tysta kvällstid känns otroligt häftigt). George Sand beskriver klimatet, människorna - både till kropp poch själ, bostäderna, språket, maten, kläderna, religionen. Det är en gammal reseskildring på ett totalt oetiskt beskrivet sätt som antagligen aldrig skulle få publiceras idag.

Författarinnan beskriver nämligen mallorkinerna som apor. Det är enligt henne i princip faktum att mallorkiner är snåla, lömska, tjuvaktiga men oförargliga, som inte tar hand om sin ö och särbehandlar utlänningar. Intressant att nämna är kanske även att det värsta man kunde vara enligt mallorkinerna, var jude eller muslim. Känns detta igen från lite modernare tider..? När hon träffar en enda snäll mallorkinska säger hon till sig själv Kära Perica, du visste inte och får aldrig veta hur mycket gott du gjorde mig när du visade att det fanns en osjälvisk och god mänsklig varelse bland aporna.

Chopins namn nämns aldrig i boken, utan han beskrivs som deras sjukling (han dog även i verkliga livet i tuberkulos 1849), och läkarna ställde både fel diagnos och fel medicinering under deras tid på Mallorca. De föreslog åderlåtning, mjölkdiet (vilket resulterade i att Aurore köpte en get) och svältkur. I dagens läge tror jag inte att många läkare skulle föreslå dessa metoder mot tuberkulos, men man vet ju aldrig.
.

När de lämnar Mallorca efter ett halvår, är de så lyckliga över att behöva slippa "Apön", som de internt kallar Mallorca, att slippa de ohyfsade människorna, lopporna på maten och de tomma, ensamma omgivningarna för civilisationen, att Aurore känner att hon nu har testat drömmen om att leva i avskildhet och bara höra fåglarnas sång. Så vad säger ni, ska vi flytta till Mallorca för att fly civilisationerna, gå på tysta, tomma Palmagator och bara höra fågelkvitter på dagarna och total tystnad på nätterna...?

En mycket intressant bok att läsa och jag skulle vilja påstå att George Sand är ett måste för alla boknördar; en riktig klassiker!

Vem blir det?

2010-10-06T09:52:00.000-07:00

I morgon är det dags igen. Klockan 13:00 tillkännages vem som får Nobelpriset i litteratur 2010. Själv beslutade jag mig förra året för att börja samla på nobelpristagare och inhandlade därför Herta Mullers Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv. Den står dock än så länge oläst i bokhyllan. Det skall bli spännande att se vilken författare jag får köpa upp mig på efter i morgon. Eller kan det rent av vara någon man redan har i hyllan?

Och för er som vill ha en liten uppdatering bakåt i tiden så följer här de författare som fått priset under 2000-talet:

2000 Gao Xingjian Kina/Frankrike
2001 V.S. Naipaul Trinidad och Tobago/Storbritannien
2002 Imre Kertész Ungern
2003 J.M. Coetzee Sydafrika
2004 Elfriede Jelinek Österrike
2005 Harold Pinter Storbritannien
2006 Orhan Pamuk Turkiet
2007 Doris Lessing Storbritannien
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio Frankrike/Mauritius
2009 Herta Müller Rumänien/Tyskland

Veckans tips från Favoriterna:

2010-10-06T02:47:00.000-07:00

Visst minns ni Peter Pohl's Jag saknar dig, jag saknar dig? Ungdomsromanen om två tvillingsystrar varav den ena dör i en olycka och hur den överlevande kämpar sig igenom sorgen.

Boken kom ut 1992 och jag läste den väl året efter, då jag precis hade börjat högstadiet. Jag minns hur berörd jag blev, hur sorglig och fin den var, hur jag levde mig in i den hjärtskärande verklighetsbaserade berättelsen. Peter Pohl blev snabbt min favorit och en klasskompis och jag skrev brev till honom. Klasskompisen fick ett personligt svar, jag fick ett standardiserat eftersom han hade blivit överöst med post och inte hann svara. Besvikelsen låg tung som en sten i bröstet.

Lite senare kom han på besök i vår klass, på en svenskalektion, och det kändes lite som att få besök av en superkändis. Jag satt som förstummad. Peter Pohl, hos oss! Vilken grej!

Något år senare läste jag Janne min Vän, Peter Pohls debutbok - även den bra, men den berörde mig inte lika mycket som Jag saknar dig, jag saknar dig.

Jag satt just och funderade på vad som hände med Peter Pohl? Det har varit tyst så länge. Jag läser mig dock till att han är lektor på KTH och har gett ut mängder med böcker, senast 2008. Märkligt att jag har missat detta.

För er som inte har läst Peter Pohl rekommenderar jag varmt hans Jag saknar dig, jag saknar dig. Läs, läs, läs!

Bokhysteri:

2010-10-05T11:51:00.001-07:00

I somras gjorde jag en omröstning på Boktipset.se om hur mycket boknördar* läser egentligen.

Av 53 svar läser 39% cirka en i veckan.

Sen är det ganska jämnt fördelat mellan 1-2 i veckan eller 5-7 i månaden (20 % resp. 18%).

Jag hör till den där procenten som det här året läser lite mer än en i veckan, men på sistone har jag nästan fått kramp i ögonen av allt läsande. Jag är som besatt. Visst har jag alltid älskat att läsa och läst mycket, men det här året kommer onekligen att bli mitt rekordår någonsin. Inte för att det är någon tävling, utan för att det helt enkelt finns så sjukt mycket böcker jag vill läsa - listan över vill läsa blir aldrig mindre, den bara ökar och ökar i takt med alla nya bokreleaser och underbara tips på olika boksit:er.

Är det bara jag, eller är inte 2010 ett helt grymt bra läsår?

* Medlemmar på Boktipset.se

Sommarbarn av Katerina Janouch

2010-10-05T11:30:00.000-07:00

Den senaste "utlyssnade" boken i min mp3-spelare är Katerina Janouchs självbiografiska Sommarbarn. Bokens huvudperson är Katia som föds i Prag på sextiotalet. Tillvaron förändras 1968 då sovjetmakten intar landet då Katias pappa som kämpar mot den nya regimen blir förföljd. Familjen lämnar landet och hamnar till slut i Sverige. I en förort till Stockholm får Katia känna på utanförskapet och hur det är att vara annorlunda. Boken visar på ett bra sätt hur det kan kännas att komma till ett nytt land och tvingas anpassa sig till ett helt nytt liv där man inte alltid är välkommen.

Katerina Janouch har tidigare skrivit bland annat romanerna Anhörig och Dotter önskas, samt handboken Barnliv. Själv har jag läst Anhörig som jag tyckte var oerhört gripande och bra. Sommarbarn grep inte alls tag i mig på samma sätt även om den gav en inblick i hur det kan kännas att som ung komma till ett nytt land och hur man som tonåring försöker att anpassa sig.

Ibland kan det även bli lite sönderhackat när man lyssnar på en ljudbok bara lite då och då. Typ när man står och diskar... Kanske hade jag fått ett lite mer samlat intryck om jag faktiskt hade läst istället.

Patient 67...

2010-10-04T12:43:00.000-07:00

Så var ytterligare en bok är utläst i vår bokcirkel. Den här gången tog vi avstamp i filmens värld då vi fick upp ögonen för boken Patient 67 av Dennis Lehane (2003). Fler kanske känner igen titeln om vi säger Shutter Island som är en ganska ny film med Leonardo di Caprio i huvudrollen. Annaluna såg filmen för ett tag sedan och Kikan stod faktiskt med filmen i handen men ställde tillbaka den efter att ha sett att det handlade om ett mentalsjukhus. Sådant faller nämligen inte Kikan på läppen. Dock väcktes ett intresse från båda håll för att faktiskt läsa boken. Och så blev det.

Patient 67 utspelar sig på en ö, Shutter Island, där ett sjukhus för mentalsjuka brottslingar är beläget. Då en av patienterna lyckas fly anländer kriminalaren Teddy Daniels till ön för att ta sig an fallet. Ganska snart börjar han inse att allt inte är som det skall på ön. Och inget är egentligen som det ser ut; något som man blir varse ju längre man läser.

Kikan, som alltså inte hade sett filmen gav boken en fyra. Detta på grund av att den är lättläst, spännande och har ett oväntat slut med en ordentlig tvist. Utan att säga för mycket kan man ändå avslöja att slutet är öppet för tolkningar. Det gör att man inte lämnas oberörd och att handlingen håller sig kvar. Själva vändningen påminner lite om vändpunkten i filmen 6:e sinnet och man hoppar till och tänker ”Men vad sjutton hände nu?”.

Annaluna gav dock boken tre och en halv, möjligtvis en trea i handling och en femma på slutet. Detta på grund av att handlingen trots allt var lite ”vanlig” på sin väg mot upplösningen. Sedan spelar det ju in om man har sett filmen före man läser boken, då blir man inte riktigt lika tagen av slutet. Dock passade boken ypperligt som film och vi var överens om att detta är en bok som man verkligen kan tänka sig som just filmatiserad. Annaluna menar dock, att detta är en av de få böcker som faktiskt är bättre just som film än bok. Kanske för att hon tidigare last En drink före kriget av Lehane, och inte gillade den alls. Hon anser att språket är ganska torrt och oestetiskt, ett typiskt deckarspråk. Annaluna gillar inte alls deckare, men anser att det här är en bok för även ickedeckarfolk. En bok för alla, perfekt bladvändare för semesterstunder eller i sängen.

Ett spännande faktum är att boken faktiskt blivit poppis just för att den nyligen blivit film. Kikan hade nog inte fått upp ögonen för den om inte Annaluna hade sett filmen. Och mentalsjukhus till trost, Kikan kommer nu att ta sig till videobutiken och hyra filmen.

Fyndat på loppis

2010-10-04T09:41:00.000-07:00

Måndagar betyder ett besök på loppis på väg hem från jobbet. Den här gången lade jag lite extra tid i bokhörnan. Gissa om jag fyndade!

Vita tänder av Zadie Smith

Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson

Den blå fägen av Tracy Chevalier

Barn 312 av Hans Ulrich Horster

Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist

Samtliga till det ofattbara priset 50 kr och dessutom i så gott som nyskick.

I taket lyser stjärnorna...

2010-10-04T03:11:00.000-07:00

Läste ut den här igår, under ett par tårar och många igenkännanden från min egen tonårstid. I taket lyser stjärnorna är Johanna Thydells debutbok som kom ut 2003 - då författaren endast var 23 år. (Blir helt vimmelkantig av att tänka på att hon är född samma år som jag och redan har gett ut flera böcker). Den här boken kom ju även ut som film, vilket resulterade i att boken kom upp på tapeten igen.
.
Boken är en ungdomsroman som handlar om Jenna, tretton bast och med en morsa som har cancer. Hennes granne Ullis är högstadiets populäraste tjej, och hennes morsa är alkis. Dessa två finner varann och hjälper varann bland tonårsproblem, fester och längtan efter kärlek. Jennas högsta önskan är att hennes mamma ska överleva, Ullis att hennes mamma ska dö. Boken är både sorglig, fin, bra och lättläst. Verkligen en ungdomsbok att rekommendera!

Vienna-shopping:

2010-10-03T03:57:00.000-07:00

Nyligen hemkommen från Wien - en stad jag nu har besökt tre gånger (eftersom en kompis bor där) och verkligen diggar. Förutom alla mäktiga byggnader finns det ju alltid tid för lite shopping, och förutom den del av shoppingen som bestod av lite skor, smycken, Gustav Klimt-koppunderlägg och diverse presenter, så köpte jag ett helt gäng av mina favoritbokmärken vid Hundertwasserhaus (coolaste stället i Wien). Kostnären Gustav Klimt var ju från Wien, så självklart pryder hans motiv de flesta saker. Jag fullkomligt älskar hans bokmärken och är så nöjd över att ha fyllt på förrådet.
.
Till råga på allt fick jag även tre böcker av min kompis som hon inte visste vad hon skulle göra av - passande nog hade jag redan två av dem på "vill-läsa" listan. Hon fick i sin tur min Patient 67, eftersom jag faktiskt hann läsa ut den trots fullspäckat schema med sightseeing, kortfilmer med insekter, konserter och ovan nämnd shopping.

Sveriges Historia

2010-09-30T11:33:00.001-07:00

På bokmässan inhandlade jag de tre första delarna i Sveriges Historia, ett måste för en historianörd som mig. Dessutom var det mässpris så de blev lite billigare också....alltid något. Skall jag vara ärlig har jag knappt hunnit titta i dem ännu men jag återkommer när jag stiftat lite närmare bekantskap med dem.

Åker till Wien imorn!

2010-09-28T09:52:00.000-07:00

.
.

...Å då tar jag med mig Patient 67 och I taket lyser stjärnorna. Hoppas jag får nån tid till att läsa iallafall, men det är tveksamt. De andra två gångerna jag har åkt till Wien har jag mest ägnat mig åt annat - som sig bör.

Erica Jong

2010-09-26T09:42:00.000-07:00

Vi glodde lite på Skavland i fredags och en av gästerna var Erica Jong. Hon verkar vara en mycket intressant och härlig kvinna. Jag blev genast sugen på att läsa hennes Rädd att flyga som 1973 tydligen chockade litteraturvärlden med sina banbrytande sexskildringar. I intervjun drogs paralleller mellan huvudpersonen i boken och Carrie i Sex and the city. Hon nämnde även att många av de kvinnor som i litteraturhistorien lever ut sina passioner faktiskt dör på slutet. Vilket man ju kan tolka som någon slags pekpinne, att man helt enkelt som kvinna skall akta sig och att det skulle vara farligt att vara för passionerad.

Får lägga Rädd att flyga till min lista över böcker att läsa.

Bokmässa 2010

2010-09-25T08:23:00.000-07:00

I dag var det så äntligen dags för den årliga Bokmässan i Göteborg. Köerna ringlade sig långa när vi kom dit men efter att ha gått ett varv hittade vi faktiskt en lite kortare kö på baksidan så vi kom in riktigt snabbt. Med tanke på köerna så undrar jag om det inte var fler besökare en någonsin i år.

I vilket fall som helst så var årets mässa lika härlig som vanligt. Jag tycker att det var lite mer bokförsäljning än vanligt men det är ju absolut inget negativt. Det är roligt att ströva runt och stöta på författare lite överallt.

Jag återkommer med vilka böcker som fick följa med mig hem. Nu skall jag slänga mig i soffan. Det är uttröttande att gå på mässa vill jag lova.

Om bipolär typ 1...

2010-09-24T06:59:00.000-07:00

Den dagen min dotter blev galen är en själutlämnande bok om journalisten Michael Greenbergs dotter som får diagnosen Bipolär 1 när hon är 15 år. Boken beskriver sjukdomen som den är, utan förskönade bilder eller överdrivna utspel. Den beskriver också hur omgivningen reagerar och de tankar som uppkommer kring varför det här händer, hur sjukvården behandlar patienter, medicineringens biverkningar, vad som händer utan medicin, hur terapi hjälper eller inte...
.
All in all en väldigt intressant bok, som lästes ut nu i veckan. Anledningen till att jag köpte och läste den är för att dottern bland annat äter en medicin som mitt företag tillverkar, men boken är naturligtvis nyttig för alla att läsa. Så - läs den!

Den japanska hemligheten...

2010-09-22T23:23:00.000-07:00

Boken av Kaj Falkman, signerad och fin, är nu utläst sen någon vecka tillbaka. Den består av 53 relativt korta kapitel som alla bär vackra titlar i stil med spegelbilder, skuggan i stenen, nymåne och vita handskar, regn och tre fåglar... med andra ord kapitel som känns som små dikter i sig.
.
Romanen, som handlar om diplomaten Eriks första utlandspost i Tokyo, är en väldigt mild och fin berättelse. Det märks att författaren är poet. Varje kort kapitel innehåller poetiska tankar och beskrivningar samtidigt som läsaren får lära sig en hel del om Japan. Ibland kan jag dock känna att boken skulle passa bättre som just renodlad poesi, men det är samtidigt fint att dikterna breder ut sig i romantext.
.
Jag har genom poetiska beskrivningar lärt mig om tecknet läsa (yomu). Det är sammansatt av fjorton penseldrag och betyder mun som spetsar ord som nålstick och ropar ut dem. Detta är så otroligt vacker och fint, och det visar verkligen hur komplext och värdefullt det är att läsa. Jag har lärt mig att missförstånd är grunden för alla mänskliga relationer, enligt japaner. Därför innehåller japanska filmer helst inte intriger, utan just missförstånd.
.
Och så några citat jag gillar lite extra...
-Ni i väst breder ut er, för ni har obegränsat utrymme. Vi i Japan viker oss inåt, för vi har begränsade utrymmen. Därför tycker vi om att förminska naturen och tingen omkring oss, så att de får plats bredvid oss.
.
Varför är kärleken den högsta glädjeupplevelsen? Han visste svaret: Därför att kärleken är den minsta jagupplevelsen.
.
-Du är en riktig japan, alltid exakt i tid.
-Nej, svensk. Japaner kommer alltid några minuter för tidigt.
,
Åh, min pappa åker till Japan med författaren till den här boken den 7 oktober. Jag är avundsjuk!

Kärlekens historia...

2010-09-21T22:07:00.000-07:00

Så var den tredje boken i vår minibokcirkel utläst - Kärlekens Historia av Nicole Krauss. Författarinnan, född 1974 i New York, var typ trettio när hon skrev den här boken och jag läste just på wikipedia att hon är gift med Jonathan Safran Foer och bor granne med Paul Auster! Nu blev jag ännu mer avundsjuk. Snacka om att ha great minds i sin närhet... Safran Foer har ju som bekant skrivit bland annat Allt är upplyst och otroligt högt och extremt nära, och Paul Auster en rad kända verk - Illusionernas bok (älskade den!), New York-trilogin och Att uppfinna ensamheten (som jag recenserade i somras här på bloggen) ...

Men okej, över till själva History of Love... Denna roman har två huvudpersoner - åldringen Leo Gursky från krigstiden i Östeuropa som flyttar till New York för kärlekens skull, och tonåringen Alma, som bor i New York och vars pappa dog i cancer när hon var liten. Hennes pappa hade innan det köpt en bok som hette Kärlekens Historia på en liten bokhandel i Sydamerika, och nu börjar Almas jakt på vem den här boken egentligen handlar om. Kärleken i boken har nämligen samma namn som hon - Alma. Huvudpersonerna växlar mellan varann i boken, och allting knyts sedan samman. För att inte avslöja för mycket om storyn går jag nu över på vad vi tyckte om boken.

Bra, bra bra! Annaluna, som vanligt generösare med sitt betyg, har den numer som en av sina favoriter. Kikan gav den en fyra. Vi kom båda fram till att den var relativt svårläst på grund av alla olika personer, vändningar och hoppande i storyn, men att den sammantaget var otroligt fin och vacker. Och helt galet sorglig. Genomsorglig, från början till slut. Annaluna insåg ju mer vi chattade om boken hur sorglig den faktiskt är. Annaluna grät till och med på slutet...

Kikan tycker även att den påminner om Boktjuven (även fast hon gillar boktjuven lite mer), och det är Annaluna beredd att hålla med om. Roligt är dock att Kikan trodde att det var en man som hade skrivit boken - ända till slutet då hon insåg att författaren hette Nicole och inte Nicolaus... Det kan även tilläggas att namnet Alma måste vara väldigt uttänkt, eftersom det betyder själ på spanska. Alma, både ena huvudpersonen och den som hon söker har samma namn, och den eftersökte är själen i själva boken... Mycket bra. Annaluna fullkomligt älskade den. Och som det står på sidan åttio i boken: "jag vet inte vad jag ska säga om den, mer än att den rörde mig på ett sätt som, var gång man öppnar en bok, hoppas bli berörd". Och det är ju just det vi alla boknördar är ute efter - att bli berörda. Kärlekens Historia berörde oss ända in i själen.

Nästa bok att läsa och diskutera är Patient 67 (aka Shutter Island)...

Baby Jane av Sofi Oksanen:

2010-09-18T13:12:00.000-07:00

Jag läste ut Sofi Oksanens Baby Jane (2008) häromdagen, och nu ser jag verkligen fram emot att även läsa Stalins Kossor, Oksanens debutroman, som väntar i bokhyllan. Finska (eller rättare sagt halvestniska/halvfinska) Oksanen, född 1977, fick Nordiska Rådets Litteraturpris i år för sin tredje roman (Utrensning), och jag måste ju erkänna att jag är lite avis. Bara tre år äldre än jag, med tre romaner utgivna, och dessutom har hon fått både detta och andra priser för sina verk.
.
Baby Jane är en lesbisk bok om kärleken mellan Piki och flickvännen, och framförallt om panikångesten som alltid finns där. Som tär, som förstör, som förgör. Språket är lättläst och flyter på, fint och enkelt med många fina liknelser och beskrivningar. Den är inte långtråkig en enda sekund och får därför helt klart en fyra i betyg. Fin och läsvärd - och som extra bonus har den ett riktigt snyggt omslag. Baby Jane är en bok att vilja ha kvar i bokhyllan!

Kikans lista

2010-09-17T23:59:00.000-07:00

Då Anna Luna gjorde en så grymt bra blogglista får ni hålla till godo med endast sju "intressanta" saker om mig. Here we go!

1. Jag bestämde mig för att bli arkeolog när jag som barn läste om Pippi Långstrump som var sakletare. Glad i hågen sprang jag till pappa och deklarerade att jag äntligen visste vad jag skulle bli när jag blir stor, närmare bestämt sakletare. Han förklarade att det inte hette så, det hette arkeolog. Och på den vägen blev det…

2. Mina kollegor på jobbet brukar heja och ropa mitt namn innan de har sett mig när jag kommer i korridoren. Det är svårt att smyga i ett par högklackade skor….

3. Min klassföreståndare tog mig åt sidan i sjätte klass och påpekade att berättelsen jag hade lämnat in var jättebra och att jag borde satsa på mitt skrivande. Mina klasskamrater tyckte att jag borde bli författare. Och liksom Annaluna skal jag bli det en dag. Så är det bara! Om inte annat får vi väl skapa ett eget förlag :)

4. Även på gymnasiet tog min klassföreståndare mig till sidan. Den här gången var det inte mina författardrömmar som späddes på utan skådisdrömmen. Hon uppmanade mig nämligen att söka till scenskolan. Det gjorde jag aldrig, jag ville hellre gräva efter ben och flinta och bli sakletare. Men någon gång skall jag börja spela teater igen.

5. Jag har jättesvårt att slänga saker. Jag tänker alltid att det här kan vara bra att ha någon gång och att jag kommer säkert sakna det om jag slänger det. Som tur är har jag en make som är helt tvärt om. Han rensar så det står härliga till. Ibland kan dock även jag få ett ryck och rensa ut, och då inser man att det faktiskt kan vara ganska befriande. Men en sak som jag inte kan göra mig av med det är böcker. Bara om jag möjligtvis skulle ha en dubblett….

6. Jag har rotat fram Anna Lunas brev som är resultatet av vårt brevväxlande när vi var tonåringar. Det är mycket intressant läsning vill jag lova. Dokument från en tonårstid minsann…

7. Som åttaåring skrev jag en dikt och gav till min lågstadiefröken. Den var oerhört lillgammal och handlade om glädje, sorg och Gud. Hon blev alldeles tårögd och läste upp den för hela klassen. Trots detta blev jag faktiskt aldrig retad. Och fröken måste jag ha gjort intryck på då jag 22 år senare fick telegram från henne när jag gifte mig.

Beautiful Blogger Award!

2010-09-16T01:21:00.000-07:00

Emmas Bokhylla har nominerat It's all about Books med eminenta Beautiful Blogger Award! Vilken glädje! Motiveringen är: En relativt ny bekantskap för mig som jag har tagit till mig snabbt, insiktfullt och med en bra blandning som aldrig blir tråkig.
.
Efter en nominering ska man:
Kopiera in awardbilden i sin blogg för att visa att man har fått den
Tacka och länka till den som har nominerat dig
Nominera sju andra bloggare och länka till dem
Berätta sju intressanta saker om sig själv

Frågan är nu, om detta skall hållas inom bokbloggarna, eller om awarden skall vidgas och släppas fritt..? Jag blandar.
.

Bokbabbel För att det är en sjukt bra bokblogg, med variation, mängder med böcker och trevlig läsning

Looking for Sara För att bilderna är makalösa, texterna superbra, och man kan inte annat än bli avis på hennes liv på Korsika...

Bokcirkus För att den också är en sjukt bra bokblogg med bra variation eftersom de är flera skribenter.

It could be worse...I could be Sting Så himla rolig och smart, ofta med korta inlägg som får mig att le. Skitbra.

Arga Bibliotekstanten Kan inte annat än skratta när jag läser hennes arga inlägg. Dessutom påminner de mig om min pappa, som upplever ungefär samma saker (ja, han är också bibliotekarie). I love it.

Petchies Adventures För att jag började läsa hennes blogg då hon bodde på Puerto Rico i Karibien där jag också har bott, och hennes inlägg är alltid långa, välbeskrivande och prydda med både fakta, foton och personliga erfarenheter. Att vi har umgåtts på Puerto Rico, efter att jag började läsa hennes blogg, gör saken bättre. Nu bor hon och hennes spanska man i Bryssel (igen!) och på lördag ska vi ses över lunch i Stockholm. Mycket bra och läsvärd blogg.

Den sjunde nomineringen suger jag på lite till...

Och så var det sju "intressanta" saker om mig själv:

Jag har olika stora pupiller (och ögonfärg). Jag är född sån. Om jag kommer in på ett sjukhus är det alltid det första de ser, medan kompisar ibland inte har upptäckt det förrän efter typ 10 år. På foton utan rödaögon-reducering syns det alltid. Jag har varit till ögonspecialist eftersom det är så ovanligt att födas med det (en på miljonen, sägs det) och tycker själv att det är ganska fult.
För några år sen var jag skitbra på olika dialekter på spanska. När jag bodde i Malaga trodde de att jag kom från Malaga, när jag bodde i Karibien trodde de att jag kom från Karibien. Men nu, när jag inte pratar varje dag, är jag helt ringrostig, osäker och kan ingenting. Skulle aldrig kunna vika som spansklärare igen eller lura en spanjor att jag var från Spanien.
För femton år sedan brukade jag meditera några kvällar i veckan. Det funkade till och med rätt bra. Detta kan ingen förstå nu, eftersom jag inte ens kan gå på 15 minuter yoga utan att bli så rastlös att det kliar i kroppen. Jag blir galen!
När jag var liten blev jag utvald att börja tävlingssimma av några tränare som såg mig. Det blev dock inget, eftersom mamma inte hade möjlighet att ta mig till simträningen.
Jag har flyttat ungefär 40 gånger i mitt liv. Det är faktiskt sant. Jag gjorde en uträkning på min vanliga blogg för nått år sedan, och kom upp i åtminstone 38. Det är ganska mycket för att vara inne på sitt trettionde levnadsår.
Jag har alltid velat bli författare. Det säger ju precis alla som har bokblogg, men det är en stor del av mitt liv. Jag skriver på två romaner, den ena sedan sju år tillbaka och den är alldeles för personlig. Den andra känns mer lättsam, så jag tror att den blir klar först. På något sätt är jag nästan rädd för att skriva klart dem eftersom det skulle vara the end of an era. Jag har åtminstone publicerat dikter, både haikus och vanliga. Alltid något.
När jag var liten kallade några mig för Saida ett tag. Ni vet, efter spåtanten Saida. De tyckte att jag alltid kunde se en massa saker i förtid och veta det ena och det andra. Jag har även haft diverse sanndrömmar. Speciellt gällande stora översvämningar runtom i världen - då har jag vid ett flertal gånger drömt om just översvämningar natten innan.

Bok & Biblioteksmässan

2010-09-15T09:12:00.000-07:00

Snart är det dags för årets stora bokfest som äger rum i Göteborg. Jag snackar så klart om Bok & Biblioteksmässan. Själv har jag varit där nästan varje gång de senaste åren och jag älskar det. Även om det är trångt, massor av folk och bitvis lite klaustrofobiskt så är det ju en arena för ens stora intresse. Det är kul att bara gå runt och kika, morsa på alla kända författare samt inhandla en och annan (!) bok.

En dag vill jag själv stå där som utställare. Drömma kam man ju alltid göra :)

Så alla som har vägarna förbi Göteborg den 23-26 september får inte missa denna härliga mässa. Jag kommer att vara där så självklart kommer en rapport efteråt.

Jag är inte rabiat, jag äter pizza!

2010-09-15T02:18:00.000-07:00

Journalisten Niklas Orrenius har i en serie reportage följt Sverigedemokraterna sedan 2001. Han tecknar bilden av ett parti som inte bara är främlingsfientligt - på agendan finns en långt mer omfattande samhällsomvandling - så beskriver Adlibris denna bok som jag läste ut igårkväll, lagom passande inför valet nu på söndag.
.
Boken, som alltså består av en serie reportage (samt ett "vad hände sedan?"), är väldigt intressant och lättläst. Det som slår mig är hur Niklas ändå håller en relativt objektiv profil genom hela boken. Dock är det ju som han själv skriver självklart att det är han själv som väljer ut vad som är intressant att skriva om, och det blir på såsätt subjektivt.
.
Anyways - Sverigedemokraterna skrämmer mig genom att de är så sjukt inkompetenta och inte har några konkreta förslag på lösningar. De verkar tro att om islam försvinner så kommer vi leva i paradiset igen. Islam är enligt dem roten till allt ont, vilket jag har väldigt svårt att förstå. Hela deras partiprogram känns både ogenomtänkt, ologiskt, bakåtsträvande, splittrat och omöjligt. De ändrar sig hela tiden och verkar tänka att ärsh, vi behöver inte ha det så genomtänkt eftersom vi ändå inte sitter med i regeringen... Otroligt skrämmande.
.
Det jag saknar i boken är dock mer om själva partiets åsikter. Reportagen behandlar mer personerna i partiet, och deras partipunkter behandlas bara i extrem korthet - förutom invandringsdelen (som ju förvisso är den största punkten för dem). Det roligaste och mest korkade i hela boken är SD:s dröm om Färöarna, som de ser som ett riktigt föredöme. De hörde en färöing hålla tal om kärleken till sitt fosterland och blev helt frälsta. De hade dock missat att färöingen var en komiker och gjorde parodi på nationalister...
.
Nyttig bok att läsa helt klart!

Ibland får man ta en paus i läsandet...

2010-09-13T14:27:00.000-07:00

För att sticka en två meter lång halsduk inför vintern!

Ps. Inte alltför snyggt att fota halv nedifrån. Midjan liksom försvinner * skyller på*

Rättspoesi!

2010-09-13T02:06:00.000-07:00

Fick den här poesiboken av min syrras kille för ett tag sedan. Mannen har hatten - knallrosa med guldbokstäver; så himla inte-juridik layout, and I love it eftersom den innehåller just rättspoesi. Snacka om att slå huvudet på spiken med tanke på vilken juridiknörd jag är! Merci!

To kill a Mockingbird/Dödssynden av Harper Lee:

2010-09-12T04:20:00.000-07:00

Gud vad jag hade sett fram emot den här boken! Nästan så att jag inte ville läsa den eftersom jag då inte skulle ha den att se fram emot. Ja, ni fattar.

To kill a Mockingbird kom ut 1960 och handlar om rasism under 1930-talet i södra USA. Eller, egentligen handlar den om en åttaårig flicka som heter Scout, hennes storebror Jem och pappa Atticus som är försvarsadvokat. Berättelsen är sedd från Scouts ögon. Atticus får i uppdrag att försvara en svart man som anklagas för våldtäkt på en vit kvinna. Att han är oskyldig är uppenbart, men eftersom han är svart får han inte samma rättvisa rättegång som vita får. Under berättelsens gång visas hur hela samhället tänker om svarta. Trots att de lär sig i skolan att man inte får förfölja en folkgrupp och att alla är lika mycket värda, räknar de inte ens med de svarta. De blir knappt sedda som människor.

Bok.nu förutspådde att jag skulle ge boken en femma, men den får faktiskt en fyra. Jag tycker att den bitvis är lite seg och inte behandlar ämnet riktigt så mycket som den kunde ha gjort. Själva rättegången och det främsta om orättvisan beskrivs enligt mig alldeles för kort. Kanske hade jag bara för höga förväntningar på denna klassiker som tilldelades Pulitzerpriset 1961, men jag förstår ändock att boken verkligen skapade rubriker på 60-talet.
.

All in all en klassiker som alla borde läsa, om inte annat för att få insikt i hur det var då. Översättningen är dessutom bra och lättläst och boken tog mig inte mer än några dagar att läsa ut. Läs den.

Oups, I did it again...

2010-09-09T12:45:00.000-07:00

Hämtade ut bokleverans idag på dessa 11 godingar. Beställde Stalins Kossor också, men den skickades först idag. Lycknis gör alltid samma sak; skickar alla utom en samtidigt, så att man ska behöva ta den där extra halvtimmen promenad för att hämta ut ytterligare ett paket... Nåväl, priset väger upp irritationen i slutändan.
.
Shit vad jag ser fram emot dem alla! Den om Sverigedemokraterna känns ju väldigt aktuell, den bara måste jag läsa innan 19 september. Igelkottens Elegans är en sån där bok som jag har väldigt stora förväntningar på, och den hemliga historien har jag haft under bevakning länge, länge eftersom pocketversionen var slut på lager. Och så Edgar Allen Poe, älskade Gun-Britt Sundström, lite klassiker, pristagare och lite lättläst... Ska bara läsa ut de fyra andra vid nattduksbordet först...och så har jag ju typ åttio olästa i bokhyllan. Ååh! Så många böcker, så lite tid...

Kapten Nemos Bibliotek - Per Olov Enquist:

2010-09-08T13:12:00.000-07:00

Igår läste jag ut den här boken av författaren Per Olov Enquist, en bok som kom ut 1991 och delvis baseras på ett rättsfall från HD om förväxlingen av två barn vid födseln. Dessa barns byts tillbaka till sina rätta hem först när de är sex år, och är dessutom bästa vänner. Den ena pojken lever halvt om halvt i en fantasivärld med Kapten Nemo, från den enda bok han har - Jules Vernes Den Hemlighetsfulla Ön (åh, vad jag vill läsa den!).

Boken är ärligt talat så himla svårläst. Det tog mig typ sextio sidor att komma in i den, och just när jag tyckte att jag hade kommit in i den trillade jag ut igen. Stundtals visste jag inte om den var helt underbart bra eller dålig. Mycket...ja, svår.

Författaren är ju annars (relativt) aktuell med sin självbiografi Ett Annat Liv, som fick Augustpriset 2008. Han har förövrigt skrivit ett tjugotal böcker och dessutom ett gäng dramer och filmmanus. Listan över priser han har fått utöver Augustpriset är alldeles för lång att rabbla upp och väldigt imponerande.

All in all är jag väldigt glad över att jag läste den här boken. Det känns som att det hör till att åtminstone ha läst ett av hans verk under sin livstid.

Hamna inte i helvetet!

2010-09-08T10:44:00.000-07:00

Förra året när jag var på bokmässan fastnade jag som vanligt vid alla billiga pocketböcker. Jag stod och läste på en bok och nämnde för maken att jag funderade på att köpa den varpå en okänd kvinna kom fram och sade ”Gör det, den här boken skall ALLA kvinnor läsa” Sagt och gjort och så blev det. Boken det handlade om var Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” av Liza Marklund och Lotta Snickare. Dock blev den liggande i bokhyllan fram till förra veckan då jag hittade den och började läsa.

Och vilken bra bok! Jag hittade så otroligt många igenkänningsmoment och fick verkligen upp ögonen för hur olika vi behandlas utifrån kön. Inte för att jag inte visste det innan men det var oerhört intressant att läsa om hur barnen redan som bäbisar och senare på dagis direkt matas in i fack beroende på om de är tjejer eller killar. Hur vi behandlar barnen utifrån deras kön gör att vi redan på ett tidigt stadium skapar de olikheter som sedan följer oss hela livet.

Eller som Lotta och Liza skriver: ”I korthet består skillnaden i att pojkarna får en motorväg mot framgång och makt medan flickorna får trava i diket och heja på grabbarna”

I tester har exempelvis man klätt barn i rosa och blå kläder för att testpersonerna inte skall veta om det är flickor eller pojkar. Och det visar sig att om man tror att det exempelvis är en pojke så uppmuntras barnet till att jollra och sprattla medan de små flickbebisarna talar man lugnt till och försöker att få dem att somna. Killarna hissar man gärna upp i luften medan man tar det lugnare med flickorna. Pojkarna får leka med leksakshammare eller skallror och tjejerna får en docka som de skall krama och hålla stilla.

Förövrigt har jag länge tyckt att det är så sjukt löjligt det här med rosa till flickor och blått till pojkar. Nästa gång jag får frågan när jag köper exempelvis en doppresent skall jag vägra säga könet och svara ”Det är ett barn” För inte spelar det någon roll om en pojke får ett paket med rosa snören eller tvärt om?

För hur skall det kunna bli lättare att få ett jämställt vuxenliv om vi inte börjar med barnen. Även om det rör sig om så löjliga saker som färgen på ett snöre.

Vidare skriver Lotta och Liza om hur man kan lära sig att se skillnaderna i arbetslivet och hur man kan hantera dessa minfält. Så jag håller helt klart med den okända kvinnan på bokmässan med ett tillägg, den här boken skall alla kvinnor OCH män läsa.

Bokrelease av Kaj Falkman...igen!

2010-09-07T22:25:00.000-07:00

Igår efter jobbet bar det av till Östasiatiska museet på Skeppsholmen för Kaj Falkmans andra bokrelease på två veckor. Museet var fullt av fint folk (bland annat från Svenska Akademin, Sveriges främsta filmrecencent, diplomater, poeter och annat). Medelåldern låg nog på 70+. Jag älskar det eftersom sånna här fina åldringar tar bort min rädsla för att bli gammal.
.
I vilket fall; Kaj Falkman, som har varit diplomat i Japan (bland annat!) i flera år, har nu skrivit en roman om svenske Erik som kommer till Japan som just diplomat... Om detta höll han ett föredrag på en timme och det var otroligt spännande att lyssna på - lika spännande ska det bli att läsa den!

Kaj signerar sin bok...

(som finns att köpa på adlibris för 149 SEK ; ännu ej utkommen, dock).

Borta bäst (Var kanske inte direkt bäst...)

2010-09-06T11:54:00.000-07:00

Så var bok nummer två utläst och diskuterad i vår lilla bokcirkel. Den här gången var det Borta Bäst av Sara Kadefors som var föremål för vår analys. Det blir tyvärr inte lika bra betyg som för den första boken vi läste då vi är ganska eniga om att Borta Bäst tyvärr inte får mer än en tvåa/två-och-en-halva i betyg.
.
Vi var dock överens om att andemeningen var bra, att pengar och ett fint yttre egentligen inte säger någonting. Detta är något som kanske är mer aktuellt än någonsin i vårt högkonsumerande samhälle. Dock kände vi att boken aldrig riktigt kom igång. Man sitter ända till slutet och väntar på den där smarta vändningen som man tror skall komma, men som aldrig riktigt dyker upp. När Sylvias stora och mörka hemlighet avslöjas tänker man bara…jaha, var det bara det...
.
Karaktärerna i boken känns heller inte riktigt trovärdiga, man kan inte riktigt känna att de skulle kunna finnas på riktigt. Sylvia känns helt tom och hennes exman med sin nya flickvän känns som två tomma skal. Man kommer flera gånger på sig själv med att tänka att så skulle man ju knappast reagera. Möjligtvis kan tonårsdottern i familjen kännas någorlunda äkta. Om vändningen hade varit ett psykisk sjukdom eller liknande, hade hela Sylvias uppträdande och tänkande fått en helt annan innebörd; då hade man snarare känt att författaren tagit läsaren in i en sjuk människas hjärna. Men, icke.
.
Bok.nu hade redan innan tippat att Annaluna skulle ge boken en tvåa, vilket faktiskt (nästan) blev fallet (2.5). Boken är dock inte helt igenom dålig. Den är lättläst och bitvis ganska underhållande. Man blir ju självklart nyfiken på vad Sylvia har varit med om och vad som har gjort att hon har hamnat där hon har hamnat. Detta gör att man läser på. Man vill även veta hur det hela skall sluta och hur det skall gå för henne - även om man till slut inte riktigt kan känna den där självklara poängen med boken. Vi tror dock att en hel del tycker att den här boken är rätt bra, just för att den är lättläst; en riktig bladvändare. Man behöver inte tänka nått alls, det är som att se en serie på tv.
.
Sara Kadefors har tidigare givit ut Sandor slash Ida (som blev en stor framgång och som även filmatiserades. Den boken gav Annaluna en fyra när den lästes i Bolivia för några år sedan) och Fågelbovägen 32, som ingen av oss läst, men som faktiskt har snittbetyg 3.2 på Bok.nu. Detta kan jämföras med Sandor Slash Ida som har medelbetyg 3.4 - vilket märkligt nog även Borta Bäst faktiskt också har. Tydligen är det därmed fler som finner denna bok rätt bra.

Gränsöverskridande romaner - en utmaning:

2010-09-04T03:13:00.001-07:00

Bokbabbel har den här utmaningen i sin blogg. Jag är inte sen att följa efter (jag älskar alla dessa bokbloggs-utmaningar som verkar finnas varje dag! I den här takten kommer ju vanliga bloggen att hamna i soptunnan).

1. En bok som fick dig bokstavligen att missa bussen/bränna vid middagen eller liknande.

-Helt otroligt nog Ödets Dotter av Isabel Allende. Jag satt på bussen på väg hem typ 1996 och vips hade jag åkt för långt...

2. Ett namn ur en bok som du har övervägt att ge till ditt barn/husdjur eller liknande

- Hade en kanin som fick heta Lilleskutt när jag var liten (från Bamse). Haha. Mitt smeknamn sedan 1999, Luna, kommer även från en dikt. Annaluna. Det har hängt med sedan dess och är mitt alias.

.
3. En plats du har besökt bara för att den har nämnts i en bok/författare bott där osv

-City Lights bookstore i San Francisco 1998. Jag läste passande nog On The Road när jag var där då och var även på Jack Kerouac-street. Man kan ju inte åka till San Fran utan detta! Jag har också varit i huset där Frank Kafka bodde i Prag, och naturligtvis i August Strindbergs hem i Stockholm. Nu hoppas jag att jag inte har missat något, men det har jag ju såklart. Säkert massor från både New York, Miami, Argentina, Spanien ochsåvidare. Känns som har besökt fler platser just för detta ändamål.

.
4. En tavla som skulle bli en bra bok?
Jag är inte så fruktansvärt mycket för konst. Jag har en tavla uppe av Chagall, men den är mest rörig. Jag gillar dock Benny Ekmans-konst, och alla hans tavlor skulle kunna bli fina, lugna romaner med människoöden och färgstarka kvällar.
.
5. Det är mycket tjat om böcker som blir film, men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?
Först och främst skulle jag vilja säga att folk alltid säger att böckerna är bättre än filmen, och detta gäller verkligen inte Sex & The City. Menlös bok blev till bästa serien...Anyways; det finns en låt med karibiska Aventura (på spanska) som alltid får mig att rysa. Den är som en lång berättelse om en tragisk uppväxt om en pojke vars pappa sätts i finkan och mamman dör... och tillslut blir pojken själv kriminell och hamnar i fängelse. Där träffar han en gammal man som berättar om sitt livsöde, hur han träffade en kvinna som han älskade över allt annat och som blev gravid... och hur de inte hade råd med mat, så han var tvungen att stjäla - och blev satt i finkan. När han säger kvinnans namn ryser jag alltid... "esa mujer, era mi madre, y frente a mi padre...estaba yo"... Kvinnan var alltså pojkens mamma, och här sitter han, framför sin pappa och får svar på allting han har undrat hela hans liv. Och hade han aldrig blivit kriminell, hade han aldrig träffat sin pappa... Jag älskar den och den hade kunnat bli en grymt bra film.

Böcker som har präglat mig mest:

2010-09-03T10:07:00.000-07:00

En bokcirkel för alla ställde just frågan om vilken bok som har präglat en mest, och detta fick mig att verkligen inse hur många böcker som har fått en plats i mitt hjärta för alltid. Några av dem är:

Narnia-serien, som jag fullkomligt slukade som barn och levde mig in i. När tv-serien sedan kom blev jag inte ens besviken. Åh, denna underbara fantasivärld...

Berättelsen om Pi, för att den genom sin underbara berättelse kommer fram till en enda, outskriven slutsats: Livet är som man väljer att se det. Och det är så fruktansvärt sant. (Fast vad är egentligen sant?)

1984, för att samhället ser precis ut som då när den skrevs (1948). Hjärntvättade och styrda av staten. Jag blev riktigt imponerad och nästan helt till mig. Jag fick till och med min kille att lyssna på den som ljudbok, och hans pappa också. (De läser typ aldrig romaner annars, utan bara om flygning, teknik och matte).

Lolita samt Brott & Straff, för att man tas in i hjärnan på en pedofil (Lolita) och en mördare (Brott & Straff). Det känns verkligen som att man är inuti dem och känner nästan hur de känner. Äckligt, vackert och skrämmande på samma gång hur en författare kan förmedla så starka känslor utan att vara varesig pedofil eller mördare själv. Böckerna gav mig bättre insikt i hur det är att vara sjuk och att inte kunna styra över det.

Rötter, för att den är så otroligt stark. Enkelt skriven, inga krusiduller, men den ger en god inblick i slavarnas situation. Slutklämmen fick mig även att tappa andan, jag var inte beredd på det, trots att jag följde serien när den gick på tv. Jag grät, grät, grät och kunde inte lägga ifrån mig boken. Den stod 15 år i min bokhylla innan den blev utläst tidigare i år.

Maken, för att den är Jag. Se mitt inlägg nedan.

Oh, how I love these books. Om du inte har läst dem alla har du ingen tid att förlora. JUST DO IT!

Veckans boktips från Favoriterna:

2010-09-03T05:51:00.000-07:00

Min pappa tipsade mig om den här boken förra året, så självklart läste jag den (pappa är bibliotekarie och utgiven poet/författare - klart man lyssnar på hans råd!). Numer får jag någon slags ångest bara jag ser den i bokhyllan, enbart för att den var så himla bra. Så rätt, så...jag. Jag hade dessutom läst hennes För Lydia någon sommar i skärgården för typ 15 år sedan, och den gillade jag också. Gun-Britt är grym!
.
Gun-Britt Sundström var liksom 21 år när hon skrev den här boken. Och nu snackar vi 60-tal. Vi snackar studentliv, kärlek, relationer, vi snackar ångest. Hur leva i tvåsamhet och ändå behålla sin integritet, sitt liv och sin egen vilja?. Och språket alltså, språket! Jag vet inte hur många stycken jag bara kände "det där kunde lika gärna ha kommit ifrån mig!". Jag kände igen mig i skrämmande mycket. Så mycket att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Min ångest sipprade ner på bladen, eller om det var hennes beskrivningar som hoppade in i mitt hjärta. Till slut var det svårt att avgöra.
.
Så jag kan ju bara säga såhär: Kände du inte igen dig i Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst, har du kanske en chans här. Maken är lite av en motpol. Att känna igen sig i båda är nog en omöjlig ekvation. Läs den, läs den, läs den!

Mitt första ord = boo

2010-09-02T09:13:00.000-07:00

Ja, bok alltså. Jag pekade på booo och ville att de skulle läsa för mig. Jag var typ 9 månader är det sagt, men jag undrar om det verkligen är sant. Å andra sidan var jag tydligen segast i världen på att lära mig gå. Jag kröp baklänges och blev skitarg för att jag inte kom framåt. Men jag menar, vem behöver lära sig att gå när man kunde kura ihop sig bredvid en stor, varm kropp som läste en massa spännande böcker för en?
.
Innan jag blev en cool tonåring ville jag helst ligga hemma och läsa. Mamma tjatade på mig att jag skulle ringa kompisar. Ja, okej då, och så blev det. Men att läsa en riktigt bra bok, inget gick upp emot det då och inget går upp emot det nu.
.
I kväll byter jag till och med ut löprundan mot bokläsning i soffan - Borta Bäst av Sara Kadefors, som vi läser i vår minibokcirkel. Dessutom regnar det, och jag har redan tränat måndag, tisdag, onsdag, så vadsjutton. Jag kommer nog klara Lidingös tjejlopp (10km) om några veckor ändå. Att springa 2.1 mil som i somras känns dock ganska långt bort...
.
Boo, here I come!

Paganinikontraktet

2010-09-01T09:56:00.000-07:00

Så var Paganinikontraktet utläst och det gick i ett flygande fläng precis som med Hypnotisören som jag också plöjde. Även i bok nummer två lyckas herr och fru Ahndoril (som skriver under pseudonymen Lars Kepler) hålla den nervkittlande spänningen uppe genom hela berättelsen. Likt Hypnotisören förekommer några riktigt otäcka scener och ibland blir det lite väl detaljerat när det gäller hur folk dör...inte mysigt.

I den här boken får vi fortsätta att följa kriminalkommissarie Joona Linna och det kryper även fram mer och mer om saker som har hänt i hans förflutna. Slutet är öppet när de gäller de återkommande karaktärerna och jag längtar redan efter nästa bok. Dessutom gillade jag sista stycket i boken skarpt, det gav i alla fall mig en riktig tankeställare...

Lite coolt tycker jag det är att författarna faktiskt är gifta med varandra. Tänk att skriva en bok tillsammans med sin egen man. De måste verkligen leva i historien dygnet runt för som författare kan jag tänka mig att man verkligen går in i sitt skrivande och blir där tills boken är klar. Och vad händer om man inte är överens..."Nä älskling, så skulle Joona aldrig göra...." Kan tänka mig att deras familjegräl ser något annorlunda ut jämfört med gemene man.

Vill ni se hur författarna ser ut? Klicka här.... lite läskiga ögon faktiskt....

Hänt imorse:

2010-08-31T23:00:00.000-07:00

Hittade Teddy såhär när jag kom ut från köket.

Han brås på mig vill jag lova.

Den som väntar på något gott...

2010-08-30T11:31:00.000-07:00

...Slipper nu äntligen vänta längre!

Borta Bäst (Sara Kadefors)
Dödssynden (Harper Lee)
Kärlekens Historia (Nicole Krauss)
Kyssa Sammet (Sarah Waters)
Presidentens Hustru (Curtis Sittenfeld)

Finally!

En fest för livet!

2010-08-28T05:14:00.000-07:00

Imorse läste jag ut Hemingways En fest för livet, en bok som jag lånade av farmor för många år sedan och nu omöjligt kan lämna tillbaka eftersom hon dog 2008 (och efterlämnade en evig saknad). Jag hade tidigare läst klassikern Den gamle och havet som jag gillade starkt, så jag hade relativt höga förväntningar på den här.

Och inte bara förväntningar, utan kanske även lite fördomar. Jag blev således extremt överraskad av Hemingways självbiografi från 20-talet och tiden i Paris. Fattig, ung, lycklig. Kär i sin fru, cafeér, författare. Boken kändes till en början lite splittrad, men ju mer jag kom in i den, ju mer gillade jag den. Allra bäst tyckte jag om de kapitel som handlade om hans vänskap med författaren Scott Fitzgerald (som skrev klassikern The Great Gatzby 1925) och hans fru Zelda, vilket i sin tur ledde till att jag verkligen vill läsa Fitzgeralds bok. *Lägger till i måste-köpa-listan*

All in all oväntat lättläst, som gav mig en ny syn på Hemingway som person. Hade han levt nu, hade han antagligen varit en excellent bloggskrivare. Helt klart läsvärd!

Bokrelease av Magnus Linton ikväll!

2010-08-27T05:21:00.000-07:00

Klockan 20:00 på Bar Brofästet, Hornstull Strand 13, Stockholm. Vin till alla och boken till förmånligt pris.
.
Jag vill gärna gå! Jag diggade verkligen hans Americanos (reportage om Latinamerikas rebeller) som jag läste tidigare i år, så den här lockar ju såklart. Snyggt omslag, dessutom. Alltid ett plus.
.
Magnus Linton, född 1967, är journalist och bor i Bogotá, Colombias huvudstad. Han bloggar här. Han har även skrivit böckerna Kött på Flykt och Veganerna. För mer information om författaren, läs detta. Don't miss!

Nästa bok ut...

2010-08-26T10:46:00.001-07:00

...i vår bokcirkel är Borta Bäst av Sara Kadefors. Och det här står att läsa på baksidan:

"Ingen lägger märke till bilen som står parkerad i den lilla dungen utanför Ikea. Ingen reagerar på kvinnan som kommer ut mellan träden och promenerar mot ingången. Hon är elegant klädd och har ett vackert leende. Hon dricker gratiskaffe innan varuhuset öppnar och äter upp folks kvarlämnade mat.Kvinnan heter Sylvia. Vem är hon? Vad har hon varit med om? För bara några månader sedan levde hon ett annat, etablerat liv. Efter ett misstag har hon förlorat allt. Nu handlar det om att överleva. Medan Sylvia kämpar för att upprätthålla den perfekta fasaden kommer hon i kontakt med en helt ny värld som förändrar hennes världsbild. Till slut går det inte att fly längre. Hon måste tillbaka till sitt gamla liv, göra upp med den hon en gång var och dem hon en gång lämnat."

Vi återkommer med vad vi tyckte om boken...

Osynliga bokhållaren:

2010-08-26T08:37:00.000-07:00

...Har jag uppe vid sängen. Så himla smart alltså, me like! Har dessutom inget nattduksbord, liksom... *Tack mamma för julklappen*
.
Har ni någon rolig bok-"möbel"?

Bok ett i bokcirkeln utläst; Hundraåringen som klev ut...

2010-08-25T00:20:00.000-07:00

Ja, gott folk, här ser ni då vår bokcirkel. *Närå*

Den består bara av Kikan och Annaluna, några år yngre än denna glada skara på bilden. Boken, vald av Annaluna, är dock densamma.
.
Boken ja, som ligger på försäljningstopplistan, är nu utläst och diskuterad. Kikan hade läst någonstans att författaren hade gått in i en bokhandel och letat efter sin bok. Han började lite kaxigt med att kolla försäljningstoppen, inte där, sedan letade han vidare men fann den ingenstans. Då frågade han i kassan och fick svaret "Oj, den är slutsåld igen..." Så ja, ni fattar ju. Den är riktigt poppis. Den är dessutom Jonas Jonassons debutbok. Författaren ägde ett företag som han sålde efter att ha gått in i väggen, fick mycket pengar för det, flyttade utomlands, och där sitter han fortfarande på sin kammare och skriver roliga (hoppas vi) böcker.
.
Okej, Allan då, bokens huvudperson, rymmer från ålderdomshemmet på sin 100års-dag och dras in i världens äventyr. Han liksom halkar fram på ett bananskal, precis som han verkar ha gjort hela livet. Detta får vi ta del av genom galna, detaljerade återblickar från hans liv på nästan 400 underhållande sidor, där allting knyts ihop mycket skickligt. En ganska ytlig bok som påminner starkt om Paasilinna, men vi kom fram till att det inte alltid behövs mer djup. Det är en konst att kunna underhålla läsare från första till sista sidan, och dessutom få en att skratta högt, utan att någonsin bli uttråkad.

Tillslut var det svårt att skilja på sanning och verklighet. Einsteins otroligt dumme bror till exempel, som hamnade i arbetsläger tillsammans med Allan, breskrevs så detaljerat (och roligt) att man började undra. Boken är över huvud taget väldigt vågad. Diverse kända personer genom tiderna mer eller mindre dumförklaras hela bunten, men för oss läsare är det ett nöje. Sammantaget en bok vi blev glada av, men vi kan tänka oss att det är en bok man antingen älskar eller hatar. Somliga kanske finner den lite too much?
.
Annaluna gav iallafall boken en hel femma, och Kikan en fyra. Med andra ord: Helt klart läsvärd!

100 sätt att rädda världen

2010-08-24T11:09:00.000-07:00

Den här boken bör alla läsa! Själv plöjde jag den på väg till Göteborg i dag och även om jag anser mig vara ganska bra på det där med miljötänk så fick jag mig faktiskt flera tankeställare. Boken ger dig helt enkelt 100 tips på saker som du kan göra för att förbättra vår miljö. Allt ifrån att flyga klokt till att städa som förr. Och inte skall man få panik över att man inte kan göra allt (även om man faktiskt får lust) för det viktiga är ju att alla kan göra något.

För som Johan Tell själv skriver "Att bli mer miljövänlig handlar inte alltid om att tvingas välja bort och försaka. Det kan lika gärna handla om att välja klokt"

Bokrelease av Kaj Falkman!

2010-08-24T10:15:00.000-07:00

Efter jobbet gick jag med pappa på Kaj Falkmans bokrelease av Varför skrattar människan? (Tillställningen var på Dansmuséet, vilket var lite roligt eftersom jag var där senast den 7 augusti på bröllop). Det vimlade av härligt fint folk, och naturligtvis släpptes ett och annat skratt ut. Min egen pappa är omnämd i boken på flera ställen och ett av hans skämt presenterades även - som ett exempel på hur humorn ändras efter ålder.
.
Kaj Falkman är född 1934, diplomat, författare och ordförande i Svenska Haikusällskapet (där min pappa även är med). Han har bott i ett flertal länder och är expert på Japan. Han har tidigare gett ut många böcker, och jag ser fram emot att läsa den här boken, som blir Kaj Falkmans första för mig - förutom diktsamlingar. Den finns att köpa på Adlibris för 164 kronor.

Dyngkåt och hur helig som helst:

2010-08-22T02:31:00.000-07:00

För att gilla Mia Skäringers bok sägs att man måste känna igen sig. Och alla verkar känna igen sig.
.
Utom jag.
.
Jag känner inte igen mig, jag känner mig utanför. Vi är i samma ålder, men jag har inga barn (och framförallt inte 2 samt tre styvbarn), jag har inget hus, jag har inte skurit mig med rakblad som sextonåring eller rymt till Danmark och haft sex med snuskiga män så att jag måste hiv-testa mig. Jag måste vara alldeles vanlig. Eller snarare ovanlig, eftersom jag verkar vara den enda som inte känner igen mig.
.
Mia är trött på superdupermammorna. Lite konstigt, för hon är ju en själv. Hon sköter hus, har värsta karriären, fem ungar varav en med ADHD och aspberger, sambo, åker på skidsemester. Och, är typ trettio. Är det inte en superdupermamma så undrar jag var de finns.
.
Krönikorna är dock himla bra, jag gillar verkligen hennes språk och öppna beskrivelser. Men andra delen av boken, som består av hennes blogg, känns mer som ett underlag till krönikorna och blir därmed lite seg. Boken hade nog fått en fyra av mig om den enbart bestått av krönikor.
.
Anyways; boken är lättläst. Jag lånade den av en kompis igårkväll och idag innan lunch var den utläst. Skönt, för det kändes som jag var den sista på jorden att inte ha läst den.

Stuff White People Like; the unique taste of millions!

2010-08-21T01:48:00.000-07:00

När jag fyllde år förra året var bland annat kusinerna som bor i San Francisco här. Den ene av dem gav mig den här boken - en New York Times bestseller av Christian Lander som är en sammanställning av hans blogg Stuff White People Like.
.
Till en början är boken riktigt rolig, för ja, det är naturligtvis en satir. Den tar upp saker som Organic Food, Film Festivals, Diversity, Wes Andersons movies (ja, jag ÄLSKAR hans filmer!), yoga, gifted children, Renovations, expensive strollers... Men däremot känns den mer som en Stuff AMERICAN white people like - speciellt när vi får läsa om saker som threatening to move to Canada, Starbucks Coffe, bottles of water, the Wire, St. Patricks Day, Rugby, The Boston RedSox, Portland, The New Yorker... Efter ett gäng "episoder" känns boken även lite tjatig på något sätt. De sista hundra sidorna (den är på dryga 200, stora sidor) ville jag mest att den skulle ta slut (och det är antagligen därför som den tog mig ungefär ett halvår).
.
På slutet får man iallafall kryssa i vilka saker som stämmer in på en själv från boken (me like!) för att se hur många procent White man är. Jag blev endast mellan 20-30%...
.
Sammantaget tycker jag iallafall att den är rätt rolig, och säkert ännu roligare om jag hade varit amerikan. (Jag har ju iallafall bott på amerikansk mark och rest runt endel). Den är dessutom snygg att ha framme (jag gillar designen) och extra kul eftersom typ ingen annan har den. Jag var först att betygsätta den på bok.nu iallafall (men inte på boktipset).

Animal farm:

2010-08-20T01:19:00.000-07:00

Jag läste precis ut Djurens Gård av George Orwell, en kort och lättläst bok som kom ut för första gången 1945. Eftersom jag fullkomligt älskade 1984 var jag väldigt sugen på att läsa den här, och jag blev inte besviken. Orwell är skitbra på satir och att väva in betydelser och liknelser och få fram sin livssyn utan att skriva ut den direkt.
..
I 1984 förmedlas ju hur dumma och lättlurade människor är och hur styrda de är av staten, något som jag tycker stämmer även idag. I Djurens Gård uttrycks Orwells negativa känslor för kommunismen, men i form av en saga (han var dock själv kommunist på 30-talet och kämpade frivilligt i spanska inbördeskriget på den republikanska sidan). Djuren på en farm gör revolution och fördriver människorna, allt i enlighet med drömmen om jämlikhet. En gris börjar dock ta ledningen, och tillslut är han en riktig diktator och djuren har det faktiskt sämre än vad de egentligen hade under människostyret. De är dock för dumma för att inse det...
.
Säger som vanligt: Läs den! Fast den här gången menar jag det lite extra. Betyg fem!

Bokrensning:

2010-08-19T04:56:00.001-07:00

Jag har endast en bokhylla hos mig (ärvd efter morfar), och den är alldeles sprängfylld trots att jag rensar ut böcker lite då och då. Nu är det dax för ytterligare utrensning, och jag sparar bara de bästa. (Och så har jag en rad varav vänstra sidan består av påbörjade böcker (ca 25 stycken) och den högra av olästa böcker (ca 65 stycken för tillfället, fast vissa är riktiga böcker eller allmänt större och står på en alternativ hylla). Översta hyllan består av den kurslitteratur jag fortfarande tycker är relevant - vissa offentligrättsliga principer, lagboken, utredningar och annat skoj).

I vilket fall: nu ligger ett gäng på min säng och skall antingen upp i något skåp, eller varför inte bytas bort med någon som har samma dilemma som jag? Det värsta är att de flesta är från min Gratis-Källa, vilket innebär att jag inte får ge bort dem eftersom de är märkta. Släng dem, säger källan, men det ids jag ju såklart inte.

Men ärligt - vad ska jag göra med sånna böcker jag inte gillade, som jag aldrig kommer läsa om eller låna ut till någon annan? T.ex. Nu vill jag sjunga dig milda sånger, Den nakna sanningen, Denise Rudberg, Jane Green och sånt? Ska man kanske ha en utförsäljning bakom huset? Vad gör ni med era gamla pockets?

Oscar Waos korta förunderliga liv:

2010-08-18T07:12:00.000-07:00

Jag kom hem från Spanien imorse klockan 04. Av de tre böcker jag hade med mig hann jag inte läsa ut en enda, men jag läste just ut boken som kan ses på mina ben ovan. Den om Oscar Wao.
.
Annorlunda bok, fast ändå inte. Den är så otroligt typisk karibisk; påminner både om karibiska Marysee Conde som jag har läst två böcker av i år (Färden genom Mangroven och Desirada) och om Zoé Valdés (Jag skänkte dig mitt liv). Karibisk bokstil, med andra ord.
.
Jag fattar dock inte hur man kan läsa denna bok utan att kunna spanska, eftersom det kastas in spanska ord, talesätt, karibisk spanska och svordomar på varje sida. Kan du inte spanska missar du helt enkelt en hel del. En sak som även störde mig var de otroligt långa fotnoterna. Den längsta var på en hel sida (!). Förutom detta, var boken översatt till ett underbart språk, och trots att vissa partier var lite sega älskade jag allt om Oscar Waos korta förunderliga liv. Förutom slutet, som fick mig att vilja gråta.
.
Sammantaget tycker jag att Junot Diaz bok om den fete och märklige dominikanen Oscar Wao och hans släkthistoria är helt klart läsvärd. Den har dessutom vunnit pulitzerpriset, så det är väl fler än jag som gillade den.

Mediejukeboxen

2010-08-16T10:23:00.000-07:00

Jag gillar skarpt att ha en ljudbok i min mp3-spelare. Det blir roligare att diska, promenera till och från jobbet och göra annat som kan vara lite småtråkigt om man samtidigt kan lyssna på en bok. Och nu är det ju även så smart att man faktiskt kan låna ljudböcker på biblioteket. På vårt bibliotek finns det nämligen något som heter Mediejukeboxen. Det är bara att trava dit och proppa i sin mp3-spelare och lägga över lämplig bok. Självklart är ju utbudet inte så stort än så länge men jag tycker att det är grymt bra att kunna låna även ljudböcker i mp3-format. Jag vet inte hur det är på andra bibliotek ute i landet men med tanke på att Mediejukeboxen finns på vårt småstadsbibliotek så kan jag tänka mig att den börjar dyka upp lite överallt.

Skumtimmen:

2010-08-12T08:31:00.000-07:00

Under mina tre dagar i Danmark, med sjukt tempo, hann jag ändå läsa bok nummer 42 för iår; Skumtimmen av Johan Theorin. Eller ja, jag läste ut den gåendes på väg hem från jobbet idag. Jag älskade ju Nattfåk (betyg fem!), men Skumtimmen var inte alls lika bra. Den var helt okej, men inte mer än så. Kanske hade jag för höga förväntningar?

Skumtimmen är en otroligt lättläst bok som är svår att lägga ifrån sig. Den handlar om sökandet efter vad som egentligen hände den femårige pojke som försvann på Öland 1972 och nutid varvas med dåtid. Jag rekommenderar att läsa denna bok typ på just flygresor eller stranden, men annars tipsar jag mycket hellre om Nattfåk.

Imorn mina vänner, då åker jag till Spanien, och tar med mig Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Diaz och Animalfarm av George Orwell!

Lättläst på jobbresan...

2010-08-08T08:40:00.000-07:00

Imorn åker jag till Danmark i tre dagar med jobbet på årlig sommarkonferens. I sånna sammanhang tar jag med mig något lättläst och spännande, som Skumtimmen bara måste vara (Jag älskade Nattfåk).
-
Förövrigt läser jag för många böcker samtidigt igen vilket är lite stressigt, så jag längtar tills jag äntligen kommer ha läst ut New York Times bestseller Stuff white people like som jag fick av min kusin i födelsedagspresent (han bor i San Francisco). Sen var det körkortsteorin också ja... och Orkidétjuven som jag äntligen har lånat av pappa...och snart Borta Bäst eftersom vi ska läsa den i vår lilla bokcirkel...

It´s all about Books läser just nu:

2010-08-05T00:33:00.000-07:00

...Och det är vår första, gemensamma bok, vald av mig. Hittills har jag hunnit läsa 160 sidor och är mycket imponerad över författarens fantasi och språk. Den är verkligen ett nöje att läsa och fullkomligt galen. Tänk er Paasilinna, och lite till. Typ.

En hundraåring rymmer från ålderdomshemmet på sin födelsedag, och råkar samtidigt sno med sig en resväska från ett kriminellt gäng. Detta leder till en månadslång jakt både av polis och kriminella, och nutid varvas samtidigt med hundraåringen Allans enormt märkliga och spännande liv - alltifrån hans yrke som sprängämnesexpert till vandring från Kina och hem.
.
Boken är Jonas Jonassons debut. Författaren sålde allt han ägde och flyttade till Italien, vilket han tydligen gjorde rätt i. Jag är riktigt avundsjuk (Han lever min dröm! Inte just Italien kanske, men just att bara åka dit man vill och kunna livnära sig på romaner). Jag ser fram emot de kommande 240 sidorna...

Hypnotisören

2010-08-04T11:36:00.001-07:00

Jag fick faktiskt rådet att inte läsa Hypnotisören. Detta trots att denna bok av Lars Kepler (vilket är en pseudonym bakom vilken Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril döljer sig) är oerhört populär och har blivit en riktig bästsäljare. Motiveringen jag fick var att den var äcklig, vidrig och hemsk. Jag hade dock redan boken hemma i hyllan och trots avrådan var jag ju lite nyfiken....

Nu är den utläst och jag kan hålla med om att den är grymt obehaglig och bitvis riktigt vidrig. Men…jag kunde inte sluta läsa. Spänningen som byggs upp i boken är olidlig och man vill inte lägga den ifrån sig. Jag läste ut den på rekordtid och måste säga att jag tycker att den var väldigt nervpirrande. Dock blev jag faktiskt lite mörkrädd i början när jag läste, och det brukar jag väldigt sällan bli när jag befinner mig i en lägenhet i stan. Jag kollade till och med att dörren var låst någon extra gång …

Andra semesterböcker:

2010-08-03T00:56:00.000-07:00

Jag är alltid desperately seeking five-star-books, det är ju det som är det allra bästa. Den där wow-känslan, viljan att inte lägga ifrån sig den, att sidorna bläddras i en faslig takt.

Av de ungefär 10 böcker jag läste under mina tre semesterveckor var det egentligen bara en enda bok som uppfyllde kriteriet; Boktjuven. Jag skrev om den i min vanliga blogg här, men den är helt klart värd att nämnas även i Bokbloggen. Jag fullkomligt ÄLSKADE den. Jag låg på klipporna i skärgården med brorsan och kunde inte sluta läsa. Boktjuven är en bok som enligt mig verkligen har allt. Dessutom var det faktiskt Kikan som tipsade mig om den för många månader sedan, innan vi startade denna bokblogg tillsammans.

Jag är lite svag för självbiografier...

2010-08-02T10:22:00.000-07:00

Jag är lite svag för självbiografier. På något sätt är det lite spännande att få inblick i en känd persons liv. Ofta får man en helt annan bild av människan bakom den mediala fasaden. Därför klickade jag hem Jessica Anderssons När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var sist jag bokshoppade på nätet.

Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken. Inte på Jessicas historia, den var helt klart gripande, utan på sättet som den berättas av Lena Katarina Swanberg. Hon hoppar fram och tillbaka i tiden i korta kapitel, vissa inte längre en knappt en halv sida. Det är många upprepningar och det känns som om hon har skrivit rakt av det Jessica har berättat. Det här kunde ha blivit, och borde ha blivit en mycket bättre självbiografi. Jag tycker att Jessica förtjänar att få sin historia berättad på ett mycket skickligare och mer rättfärdigt sätt.

För visst förstår man att hon har haft det tufft. Och när man tänker på det är det starkt att Jessica har gått så långt som hon har gjort. Och det är just det som borde ha framkommit mer i boken. Hur man kan ta revansch trots att man har vuxit upp med sämsta tänkbara utgångsläge. Man förstår att Jessica är en tuff kvinna men tyvärr lyckas inte författaren lyfta fram detta på rätt sätt.

Semesterns sista bok...för den här gången!

2010-08-01T21:43:00.000-07:00

Tre veckor är nu förbi, och jag hann läsa 11 böcker. Galet många för att vara jag, som annars ligger på en, max två i veckan. Den elfte lästes ut igår på balkongen i solen (innan molnen tog över igen), och lämnade ett sting av melankoli i mitt hjärta. Jag älskade Mig Äger Ingen, och Skynda Att Älska är ju en bok i samma tema. Denna Pappa-Son bok av Alex Schulman hade jag egentligen inga förväntningar på, men jag gillade den. Mycket. Den var lättläst och fin i sin enkelhet, tog bara ett dygn att läsa ut. Egentligen finns det inte så mycket mer att säga om den mer än att den var just fin och handlade om far och son. Och om döden ständigt runt hörnet. Jag grät till och med en skvätt på slutet. Absolut ingen bortkastad tid. Jag tycker att han har gjort bra ifrån sig i den här boken, den där Schulman. Även fast jag egentligen inte gillar honom så mycket.

Gomorra

2010-08-01T11:01:00.000-07:00

Jag hade hört mycket om boken Gomorra som handlar om den italienska maffian med fäste kring Neapel, den så kallade comorran. Mest fascinerad var jag nog över allt jag läst om författaren, Roberto Saviano som själv är uppvuxen i området och som sedan barnsben har kunnat följa camorran på nära håll. Denne man som trotsat denna våldsamma sammansättning och som på grund av boken i dag lever på okänd ort med ett ständigt dödshot hängande över sig.

Jag hade med andra ord väldigt höga förväntningar på boken. Tyvärr visade den sig vara ganska seg att ta sig igenom. Namn efter namn raddas upp och även olika platser nämns i ett rasande tempo. Det gör att min läshastighet dras ner och man ibland glömmer bort vad man läser om.

Det är dock inget snack om saken. Många av de vidrigheter som beskrivs får läsaren att häpna. Unga män som gör allt för att få komma med i comorran. Hur man utrustar ungdomarna med skottsäkra västar för att sedan skjuta på dem med automatvapen för att de skall lära sig hur det känns att ta emot en skottsalva. Mord som leder till hämnd som leder till nya mord som i sin tur leder till en evig våldsvåg som aldrig tar slut.

Det som dock fastnade mest hos mig när jag läste boken är tre saker. Det första är hur de italienska byggarbetarna har det. Hur de arbetar under de vidrigaste förhållanden hos byggherrar som tillhör comorran. Inga arbetsmiljölagar gäller över huvud taget och om någon skadar sig riktigt illa förs de inte till sjukhus utan placeras i en bil som man först krockar för att det skall se ut som de omkommit i en bilolycka. Detta vet alla och hur bra arbetskollegor du än har så vet också alla att ingen, absolut ingen ställer upp för dig om det går illa.

Det andra som verkligen fick mig att reagera kommer i slutet av boken där Saviano redogör för hur comorran gör stora pengar på att ta hand om miljöfarligt avfall. Hur Syditalien mer eller mindre numera har förvandlats till en stinkande soptipp. Miljöfarligt avfalls dumpas och plöjs ner i jordbruksmark och förorenar sedan stora områden. Allt för att comorran tjänar oerhörda pengar på att ”skaffa undan” dessa sopor.

Det tredje är det civilkurage och mod som Saviano har. Hur han, trots att han har vuxit upp mitt i detta våld, vågar resa sig upp och säga ”Jag tolererar inte detta” Trots att han vet att han kommer att få leva med en ständig rädsla för comorrans verdergäldningar, som han själv har sett uttryck för så många gånger.

Så trots att boken bitvis är seg och svår att ta sig igenom är den helt klart läsvärd. Den är ett mycket viktigt bidrag till dagens debatt om att våga stå emot och att våga säga ifrån. För när det väl kommer till kritan, skulle du våga?

Dubliners:

2010-08-01T02:58:00.000-07:00

Igår läste jag äntligen ut Dublinbor av James Joyce, en novellsamling som skrevs år 1906 men sammanställdes 1914. Nytrycket är från 1966. Jag har inte läst hans "förnyade" version av Odysseus ännu, men det sägs att den är svår och att Dublinbor är enkel, men jag vet inte om jag håller med om det sistnämnda. Antagligen i jämförelse, men novellsamlingen var ganska trögläst och varje sida tog tid. Dock är det naturligtvis alltid spännande att läsa en bok som är mer än 100 år gammal, där de åker droska, har tända ljus istället för elektricitet och beskriver kärleksmöten totalt oskyldigt.

Läsvärd, såklart. En klassiker. Jag är glad att jag har tagit mig igenom den, efter att ha sneglat mot bokryggen i åratal.

SÅLD -En sann historia

2010-07-31T04:56:00.000-07:00

Såld är den sanna berättelsen av Natasja T. och Vera Efron om en ung rysk flicka som faller offer för vår tids slaveri, det vill säga trafficking. Som sjuttonåring erbjuds Natasja ett jobb som barnflicka i Sverige. Erbjudandet visar sig dock bara vara en lögn och snart befinner hon sig i helvetet på jorden. Hon våldtas, säljs och tas ifrån rätten att vara en fri människa. Men Natasja ger inte upp, hon gör allt för att fly från de män som håller henne fången.

När jag läste boken mådde jag rent ut sagt illa. Flera gånger frågade jag mig själv varför jag fortsatte att läsa. Det var helt enkelt för vidrigt, för sjukt och för hemskt. Samtidigt ville jag ta mig till slutet för att på något sätt se om det kunde finnas en utväg för Natasja.

Så varför bör man läsa SÅLD? Boken kommer att ge dig olustkänslor, frambringa illamående och göra dig arg. Och det är just därför du skall läsa den. För den lämnar dig inte oberörd, den får dig att inse att det idag, just i detta ögonblock begås fruktansvärda brott mot unga kvinnor. Inte bara i andra länder utan även hos oss här i trygga Sverige. Kanske till och med i din direkta närhet, i din egen stad, på just din gata. Som medmänniskor är det viktigt att vi känner till detta och inte blundar för fakta. Slaveriet finns även på 2000-talet och är minst lika grymt idag. Vi måste lära oss att se tecknen, att inte titta bort när vi ser något misstänkt.

Den lägenhet i Stockholm där Natasja hölls fången och varje dag tvingades sälja sin kropp till okända män, gång på gång på gång, låg i ett större hyreshus. Ett hyreshus med ett flertal lyhörda lägenheter. Någon borde ha hört något, någon borde ha förstått.

Redan på sin resa till Sverige, på färjan, blev Natasja såld. Detta skedde öppet, i färjans bar. Någon borde ha sett detta, någon borde ha förstått.

I dag bedrivs mycket arbete med att få myndighetspersoner så som poliser och tulltjänstemän att lära sig att se tecknen på människosmuggling. Men även vi vanliga medborgare bör lära oss att se dessa tecken. För om vi lär oss att förstå tecknen vi ser kanske fler instängda flickor kan befrias. Läs boken om Natasja så förstår ni vad jag menar!

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva:

2010-07-30T15:02:00.000-07:00

Den här boken läste jag ut på ett dygn. Ett dygn! Och då har jag ändå varit på middag hos min mamma, övningskört två gånger och gjort lite annat. Ett dygn, det är snabbt. Och trots att boken bara består av drygt 200 sidor lyckas jag bara med en sådan sak om boken är extremt lättläst och gripande. Och ja, den här boken är precis det; lättläst med språk som både flyter och griper. Jag riktigt kände författarens ångest sippra ut genom sidorna och placera sig i min mage. För det mesta iallafall - ibland är den så enormt obegriplig. Hur kan hon må så?

Boken är skriven av Ann Heberlein (2008), doktor i teologi och forskare i etik, en kvinna som utåt har allt, men inåt inte har någonting. Det som fattas, är jag. Hon lider av bipolär typ 2 (tidigare manodepressiv sjukdom) och låter läsarna följa hennes känslor och tankar från sida ett till slut. För mig som jobbar på ett läkemedelsföretag känns det extra bra att läsa denna bok, men alla borde läsa den oavsett- vissa för att de kanske känner igen sig, andra för att kanske få mer förståelse. Samtidigt ger boken inga svar, lämnar inget hopp, den bara finns där.

Jag säger bara en sak: Läs den!

Detta är Kikan

2010-07-28T11:41:00.000-07:00

Jag får tacka så mycket för att ha blivit "delägare" i denna eminenta bokblogg. Precis som Annaluna är jag en bokälskare av stora mått. En dag skall jag köpa mig ett hus och då skall ett av rummen få tjänstgöra som bibliotek. Men än så länge ryms min boksamling i ett antal fullproppade och inte allt för organiserade Billybokyllor.

Lycka för mig är att alltid ha en hög med olästa böcker hemma så att jag när jag har läst ut en kan stryka med fingret längs raderna av böcker och alltid hitta något nytt att läsa.

Sedan tidigare driver jag bloggen Hemma hos Kikan. Nu kommer jag även att skriva några rader om de böcker jag plöjer här på bloggen. Så är ni ute efter något bra att läsa eller helt enkelt funderar på någon bok. Ta en titt här först!

Och ja, visst skrev vi brev som var på 80 handskrivna A4 sidor jag och Annaluna...tror att jag måste leta fram dessa inom kort. Det är ju för sjutton hela vår tonår som finns nedpräntad där.

Medskribent!

2010-07-28T03:00:00.000-07:00

Nu är vi två om denna blogg, det känns kanon! Kikan och jag, två gamla brevkompisar som skrev meterlånga brev till varann för en sisådär 15 år sedan. (Och jag lovar, jag överdriver inte - skrev vi inte 80 A4 till varann i ett och samma brev?)

Bokleverans på väg!

2010-07-28T01:22:00.000-07:00

När jag såg svenska hollywoodfruar och Maria Montazamis känslor för läppstift förstod jag henne precis. Fast gällande böcker, såklart Jag kan inte åka någonstans utan minst en bok i väskan. Har jag kommit mer än halvvägs i boken, måste jag ha med mig två. Utan dessa böcker känner jag mig helt naken och rädd, exposed. Så ja, jag förstår henne precis.

Det finns heller inget roligare än att shoppa böcker. Jag köper mina för det mesta på Lycknis bokshop, eftersom den sidan är den överlägset billigaste i Sverige. Just nu väntar jag på leverans av följande böcker:

Ängelns Lek
Skumtimmen
Skynda att älska
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Oscar Waos korta förunderliga liv

Boktipset och bok.nu har båda estimerat att jag kommer ge samtliga mellan 4-5 i betyg, så det ska bli otroligt spännande att se om de är så bra som det sägs.

I bokhyllan har jag cirka 70 olästa böcker, och det känns ganska tryggt att alltid ha såpass många att välja mellan. Summan minskar liksom aldrig. Att välja ut en ny bok efter att ha avslutat en är den bästa känslan - vilken blir det nu?

Just nu läser jag Dublinbor av James Joyce mest effektivt (förutom körkortsteori), en upplaga som min mormor fick på sin födelsedag 1966 och av någon märklig anledning har hanmat i min bokhylla.

Att Uppfinna Ensamheten - Paul Auster:

2010-07-27T10:14:00.000-07:00

Läste ut den här boken idag, som hade stått i bokhyllan i åratal och gett mig dåligt samvete. Jag påbörjade den för säkert tre år sedan och kände mig således tvingad att läsa ut den.

Boken består av två delar - en där Auster skriver om sin fars död och hur han i och med den får reda på saker om sin släkt som tidigare varit okänt. Bra skrivet, gripande, känslosamt. Jag gillade det. Men sedan, del två - den största delen av bokens 246 sidor, handlade inte om någonting speciellt. Jag kom aldrig in i det, inte ens när boken tog slut. Minnen, tankar, hopp hit och dit. Antagligen beskrivet så att man antingen älskar det eller inte hajjar ett dyft. Jag tillhör den senare kategorin.

Eftersom första delen får en fyra, och den andra en tvåa, blir slutbetyget 3 av 5.

Separerad Bokblogg!

2010-07-27T09:49:00.001-07:00

Med tanke på att jag har en It's all about me och en It's all about food, så är det inte mer än rätt at skapa en It's all about books - med tanke på all den tid jag lägger ned på på böcker.

Jag ÄLSKAR att läsa, älskar böcker, och har alltid gjort. Nu, då, alltid.