Den här boken läste jag ut på ett dygn. Ett dygn! Och då har jag ändå varit på middag hos min mamma, övningskört två gånger och gjort lite annat. Ett dygn, det är snabbt. Och trots att boken bara består av drygt 200 sidor lyckas jag bara med en sådan sak om boken är extremt lättläst och gripande. Och ja, den här boken är precis det; lättläst med språk som både flyter och griper. Jag riktigt kände författarens ångest sippra ut genom sidorna och placera sig i min mage. För det mesta iallafall - ibland är den så enormt obegriplig. Hur kan hon må så?Boken är skriven av Ann Heberlein (2008), doktor i teologi och forskare i etik, en kvinna som utåt har allt, men inåt inte har någonting. Det som fattas, är jag. Hon lider av bipolär typ 2 (tidigare manodepressiv sjukdom) och låter läsarna följa hennes känslor och tankar från sida ett till slut. För mig som jobbar på ett läkemedelsföretag känns det extra bra att läsa denna bok, men alla borde läsa den oavsett- vissa för att de kanske känner igen sig, andra för att kanske få mer förståelse. Samtidigt ger boken inga svar, lämnar inget hopp, den bara finns där.
Jag säger bara en sak: Läs den!
Den boken är en bok som verkligen gick rakt in i hjärtat på mig! Att hon skrev delar av under hennes maniska och när då hon var på väg ner i depressioner gjorde den mer verklig och känslosam och riktig. Hon får verkligen fram det irrationella med sjukdomen.
ReplyDeleteJag tror att boken är bra för personer som vill ha insikt i hur sjukdomen fungerar och hur en person med sjukdomen fungerar.
Exakt!
ReplyDelete