DU ÄR VAD DU LÄSER
Thursday, September 30, 2010
Sveriges Historia
Tuesday, September 28, 2010
Åker till Wien imorn!
Sunday, September 26, 2010
Erica Jong
Saturday, September 25, 2010
Bokmässa 2010
Friday, September 24, 2010
Om bipolär typ 1...
.
All in all en väldigt intressant bok, som lästes ut nu i veckan. Anledningen till att jag köpte och läste den är för att dottern bland annat äter en medicin som mitt företag tillverkar, men boken är naturligtvis nyttig för alla att läsa. Så - läs den!
Wednesday, September 22, 2010
Den japanska hemligheten...
.
Romanen, som handlar om diplomaten Eriks första utlandspost i Tokyo, är en väldigt mild och fin berättelse. Det märks att författaren är poet. Varje kort kapitel innehåller poetiska tankar och beskrivningar samtidigt som läsaren får lära sig en hel del om Japan. Ibland kan jag dock känna att boken skulle passa bättre som just renodlad poesi, men det är samtidigt fint att dikterna breder ut sig i romantext.
.
Jag har genom poetiska beskrivningar lärt mig om tecknet läsa (yomu). Det är sammansatt av fjorton penseldrag och betyder mun som spetsar ord som nålstick och ropar ut dem. Detta är så otroligt vacker och fint, och det visar verkligen hur komplext och värdefullt det är att läsa. Jag har lärt mig att missförstånd är grunden för alla mänskliga relationer, enligt japaner. Därför innehåller japanska filmer helst inte intriger, utan just missförstånd.
.
Och så några citat jag gillar lite extra...
-Ni i väst breder ut er, för ni har obegränsat utrymme. Vi i Japan viker oss inåt, för vi har begränsade utrymmen. Därför tycker vi om att förminska naturen och tingen omkring oss, så att de får plats bredvid oss.
.
Varför är kärleken den högsta glädjeupplevelsen? Han visste svaret: Därför att kärleken är den minsta jagupplevelsen.
.
-Du är en riktig japan, alltid exakt i tid.
-Nej, svensk. Japaner kommer alltid några minuter för tidigt.
,
Åh, min pappa åker till Japan med författaren till den här boken den 7 oktober. Jag är avundsjuk!
Tuesday, September 21, 2010
Kärlekens historia...
Saturday, September 18, 2010
Baby Jane av Sofi Oksanen:
.
Baby Jane är en lesbisk bok om kärleken mellan Piki och flickvännen, och framförallt om panikångesten som alltid finns där. Som tär, som förstör, som förgör. Språket är lättläst och flyter på, fint och enkelt med många fina liknelser och beskrivningar. Den är inte långtråkig en enda sekund och får därför helt klart en fyra i betyg. Fin och läsvärd - och som extra bonus har den ett riktigt snyggt omslag. Baby Jane är en bok att vilja ha kvar i bokhyllan!
Friday, September 17, 2010
Kikans lista
1. Jag bestämde mig för att bli arkeolog när jag som barn läste om Pippi Långstrump som var sakletare. Glad i hågen sprang jag till pappa och deklarerade att jag äntligen visste vad jag skulle bli när jag blir stor, närmare bestämt sakletare. Han förklarade att det inte hette så, det hette arkeolog. Och på den vägen blev det…
2. Mina kollegor på jobbet brukar heja och ropa mitt namn innan de har sett mig när jag kommer i korridoren. Det är svårt att smyga i ett par högklackade skor….
3. Min klassföreståndare tog mig åt sidan i sjätte klass och påpekade att berättelsen jag hade lämnat in var jättebra och att jag borde satsa på mitt skrivande. Mina klasskamrater tyckte att jag borde bli författare. Och liksom Annaluna skal jag bli det en dag. Så är det bara! Om inte annat får vi väl skapa ett eget förlag :)
4. Även på gymnasiet tog min klassföreståndare mig till sidan. Den här gången var det inte mina författardrömmar som späddes på utan skådisdrömmen. Hon uppmanade mig nämligen att söka till scenskolan. Det gjorde jag aldrig, jag ville hellre gräva efter ben och flinta och bli sakletare. Men någon gång skall jag börja spela teater igen.
5. Jag har jättesvårt att slänga saker. Jag tänker alltid att det här kan vara bra att ha någon gång och att jag kommer säkert sakna det om jag slänger det. Som tur är har jag en make som är helt tvärt om. Han rensar så det står härliga till. Ibland kan dock även jag få ett ryck och rensa ut, och då inser man att det faktiskt kan vara ganska befriande. Men en sak som jag inte kan göra mig av med det är böcker. Bara om jag möjligtvis skulle ha en dubblett….
6. Jag har rotat fram Anna Lunas brev som är resultatet av vårt brevväxlande när vi var tonåringar. Det är mycket intressant läsning vill jag lova. Dokument från en tonårstid minsann…
7. Som åttaåring skrev jag en dikt och gav till min lågstadiefröken. Den var oerhört lillgammal och handlade om glädje, sorg och Gud. Hon blev alldeles tårögd och läste upp den för hela klassen. Trots detta blev jag faktiskt aldrig retad. Och fröken måste jag ha gjort intryck på då jag 22 år senare fick telegram från henne när jag gifte mig.
Thursday, September 16, 2010
Beautiful Blogger Award!
.
Efter en nominering ska man:
Kopiera in awardbilden i sin blogg för att visa att man har fått den
Tacka och länka till den som har nominerat dig
Nominera sju andra bloggare och länka till dem
Berätta sju intressanta saker om sig själv
Frågan är nu, om detta skall hållas inom bokbloggarna, eller om awarden skall vidgas och släppas fritt..? Jag blandar.
.
Bokbabbel För att det är en sjukt bra bokblogg, med variation, mängder med böcker och trevlig läsning
Looking for Sara För att bilderna är makalösa, texterna superbra, och man kan inte annat än bli avis på hennes liv på Korsika...
Bokcirkus För att den också är en sjukt bra bokblogg med bra variation eftersom de är flera skribenter.
It could be worse...I could be Sting Så himla rolig och smart, ofta med korta inlägg som får mig att le. Skitbra.
Arga Bibliotekstanten Kan inte annat än skratta när jag läser hennes arga inlägg. Dessutom påminner de mig om min pappa, som upplever ungefär samma saker (ja, han är också bibliotekarie). I love it.
Petchies Adventures För att jag började läsa hennes blogg då hon bodde på Puerto Rico i Karibien där jag också har bott, och hennes inlägg är alltid långa, välbeskrivande och prydda med både fakta, foton och personliga erfarenheter. Att vi har umgåtts på Puerto Rico, efter att jag började läsa hennes blogg, gör saken bättre. Nu bor hon och hennes spanska man i Bryssel (igen!) och på lördag ska vi ses över lunch i Stockholm. Mycket bra och läsvärd blogg.
Den sjunde nomineringen suger jag på lite till...
Och så var det sju "intressanta" saker om mig själv:
- Jag har olika stora pupiller (och ögonfärg). Jag är född sån. Om jag kommer in på ett sjukhus är det alltid det första de ser, medan kompisar ibland inte har upptäckt det förrän efter typ 10 år. På foton utan rödaögon-reducering syns det alltid. Jag har varit till ögonspecialist eftersom det är så ovanligt att födas med det (en på miljonen, sägs det) och tycker själv att det är ganska fult.
- För några år sen var jag skitbra på olika dialekter på spanska. När jag bodde i Malaga trodde de att jag kom från Malaga, när jag bodde i Karibien trodde de att jag kom från Karibien. Men nu, när jag inte pratar varje dag, är jag helt ringrostig, osäker och kan ingenting. Skulle aldrig kunna vika som spansklärare igen eller lura en spanjor att jag var från Spanien.
- För femton år sedan brukade jag meditera några kvällar i veckan. Det funkade till och med rätt bra. Detta kan ingen förstå nu, eftersom jag inte ens kan gå på 15 minuter yoga utan att bli så rastlös att det kliar i kroppen. Jag blir galen!
- När jag var liten blev jag utvald att börja tävlingssimma av några tränare som såg mig. Det blev dock inget, eftersom mamma inte hade möjlighet att ta mig till simträningen.
- Jag har flyttat ungefär 40 gånger i mitt liv. Det är faktiskt sant. Jag gjorde en uträkning på min vanliga blogg för nått år sedan, och kom upp i åtminstone 38. Det är ganska mycket för att vara inne på sitt trettionde levnadsår.
- Jag har alltid velat bli författare. Det säger ju precis alla som har bokblogg, men det är en stor del av mitt liv. Jag skriver på två romaner, den ena sedan sju år tillbaka och den är alldeles för personlig. Den andra känns mer lättsam, så jag tror att den blir klar först. På något sätt är jag nästan rädd för att skriva klart dem eftersom det skulle vara the end of an era. Jag har åtminstone publicerat dikter, både haikus och vanliga. Alltid något.
- När jag var liten kallade några mig för Saida ett tag. Ni vet, efter spåtanten Saida. De tyckte att jag alltid kunde se en massa saker i förtid och veta det ena och det andra. Jag har även haft diverse sanndrömmar. Speciellt gällande stora översvämningar runtom i världen - då har jag vid ett flertal gånger drömt om just översvämningar natten innan.
Wednesday, September 15, 2010
Bok & Biblioteksmässan
Jag är inte rabiat, jag äter pizza!
.
Boken, som alltså består av en serie reportage (samt ett "vad hände sedan?"), är väldigt intressant och lättläst. Det som slår mig är hur Niklas ändå håller en relativt objektiv profil genom hela boken. Dock är det ju som han själv skriver självklart att det är han själv som väljer ut vad som är intressant att skriva om, och det blir på såsätt subjektivt.
.
Anyways - Sverigedemokraterna skrämmer mig genom att de är så sjukt inkompetenta och inte har några konkreta förslag på lösningar. De verkar tro att om islam försvinner så kommer vi leva i paradiset igen. Islam är enligt dem roten till allt ont, vilket jag har väldigt svårt att förstå. Hela deras partiprogram känns både ogenomtänkt, ologiskt, bakåtsträvande, splittrat och omöjligt. De ändrar sig hela tiden och verkar tänka att ärsh, vi behöver inte ha det så genomtänkt eftersom vi ändå inte sitter med i regeringen... Otroligt skrämmande.
.
Det jag saknar i boken är dock mer om själva partiets åsikter. Reportagen behandlar mer personerna i partiet, och deras partipunkter behandlas bara i extrem korthet - förutom invandringsdelen (som ju förvisso är den största punkten för dem). Det roligaste och mest korkade i hela boken är SD:s dröm om Färöarna, som de ser som ett riktigt föredöme. De hörde en färöing hålla tal om kärleken till sitt fosterland och blev helt frälsta. De hade dock missat att färöingen var en komiker och gjorde parodi på nationalister...
.
Nyttig bok att läsa helt klart!
Monday, September 13, 2010
Ibland får man ta en paus i läsandet...
Rättspoesi!
Sunday, September 12, 2010
To kill a Mockingbird/Dödssynden av Harper Lee:
.
Thursday, September 9, 2010
Oups, I did it again...
.
Shit vad jag ser fram emot dem alla! Den om Sverigedemokraterna känns ju väldigt aktuell, den bara måste jag läsa innan 19 september. Igelkottens Elegans är en sån där bok som jag har väldigt stora förväntningar på, och den hemliga historien har jag haft under bevakning länge, länge eftersom pocketversionen var slut på lager. Och så Edgar Allen Poe, älskade Gun-Britt Sundström, lite klassiker, pristagare och lite lättläst... Ska bara läsa ut de fyra andra vid nattduksbordet först...och så har jag ju typ åttio olästa i bokhyllan. Ååh! Så många böcker, så lite tid...
Wednesday, September 8, 2010
Kapten Nemos Bibliotek - Per Olov Enquist:
Hamna inte i helvetet!
Och vilken bra bok! Jag hittade så otroligt många igenkänningsmoment och fick verkligen upp ögonen för hur olika vi behandlas utifrån kön. Inte för att jag inte visste det innan men det var oerhört intressant att läsa om hur barnen redan som bäbisar och senare på dagis direkt matas in i fack beroende på om de är tjejer eller killar. Hur vi behandlar barnen utifrån deras kön gör att vi redan på ett tidigt stadium skapar de olikheter som sedan följer oss hela livet.
Eller som Lotta och Liza skriver: ”I korthet består skillnaden i att pojkarna får en motorväg mot framgång och makt medan flickorna får trava i diket och heja på grabbarna”
I tester har exempelvis man klätt barn i rosa och blå kläder för att testpersonerna inte skall veta om det är flickor eller pojkar. Och det visar sig att om man tror att det exempelvis är en pojke så uppmuntras barnet till att jollra och sprattla medan de små flickbebisarna talar man lugnt till och försöker att få dem att somna. Killarna hissar man gärna upp i luften medan man tar det lugnare med flickorna. Pojkarna får leka med leksakshammare eller skallror och tjejerna får en docka som de skall krama och hålla stilla.
Förövrigt har jag länge tyckt att det är så sjukt löjligt det här med rosa till flickor och blått till pojkar. Nästa gång jag får frågan när jag köper exempelvis en doppresent skall jag vägra säga könet och svara ”Det är ett barn” För inte spelar det någon roll om en pojke får ett paket med rosa snören eller tvärt om?
För hur skall det kunna bli lättare att få ett jämställt vuxenliv om vi inte börjar med barnen. Även om det rör sig om så löjliga saker som färgen på ett snöre.
Vidare skriver Lotta och Liza om hur man kan lära sig att se skillnaderna i arbetslivet och hur man kan hantera dessa minfält. Så jag håller helt klart med den okända kvinnan på bokmässan med ett tillägg, den här boken skall alla kvinnor OCH män läsa.
Tuesday, September 7, 2010
Bokrelease av Kaj Falkman...igen!
.
I vilket fall; Kaj Falkman, som har varit diplomat i Japan (bland annat!) i flera år, har nu skrivit en roman om svenske Erik som kommer till Japan som just diplomat... Om detta höll han ett föredrag på en timme och det var otroligt spännande att lyssna på - lika spännande ska det bli att läsa den!
Monday, September 6, 2010
Borta bäst (Var kanske inte direkt bäst...)
.
Vi var dock överens om att andemeningen var bra, att pengar och ett fint yttre egentligen inte säger någonting. Detta är något som kanske är mer aktuellt än någonsin i vårt högkonsumerande samhälle. Dock kände vi att boken aldrig riktigt kom igång. Man sitter ända till slutet och väntar på den där smarta vändningen som man tror skall komma, men som aldrig riktigt dyker upp. När Sylvias stora och mörka hemlighet avslöjas tänker man bara…jaha, var det bara det...
.
Karaktärerna i boken känns heller inte riktigt trovärdiga, man kan inte riktigt känna att de skulle kunna finnas på riktigt. Sylvia känns helt tom och hennes exman med sin nya flickvän känns som två tomma skal. Man kommer flera gånger på sig själv med att tänka att så skulle man ju knappast reagera. Möjligtvis kan tonårsdottern i familjen kännas någorlunda äkta. Om vändningen hade varit ett psykisk sjukdom eller liknande, hade hela Sylvias uppträdande och tänkande fått en helt annan innebörd; då hade man snarare känt att författaren tagit läsaren in i en sjuk människas hjärna. Men, icke.
.
Bok.nu hade redan innan tippat att Annaluna skulle ge boken en tvåa, vilket faktiskt (nästan) blev fallet (2.5). Boken är dock inte helt igenom dålig. Den är lättläst och bitvis ganska underhållande. Man blir ju självklart nyfiken på vad Sylvia har varit med om och vad som har gjort att hon har hamnat där hon har hamnat. Detta gör att man läser på. Man vill även veta hur det hela skall sluta och hur det skall gå för henne - även om man till slut inte riktigt kan känna den där självklara poängen med boken. Vi tror dock att en hel del tycker att den här boken är rätt bra, just för att den är lättläst; en riktig bladvändare. Man behöver inte tänka nått alls, det är som att se en serie på tv.
.
Sara Kadefors har tidigare givit ut Sandor slash Ida (som blev en stor framgång och som även filmatiserades. Den boken gav Annaluna en fyra när den lästes i Bolivia för några år sedan) och Fågelbovägen 32, som ingen av oss läst, men som faktiskt har snittbetyg 3.2 på Bok.nu. Detta kan jämföras med Sandor Slash Ida som har medelbetyg 3.4 - vilket märkligt nog även Borta Bäst faktiskt också har. Tydligen är det därmed fler som finner denna bok rätt bra.
Saturday, September 4, 2010
Gränsöverskridande romaner - en utmaning:
3. En plats du har besökt bara för att den har nämnts i en bok/författare bott där osv
4. En tavla som skulle bli en bra bok?
Jag är inte så fruktansvärt mycket för konst. Jag har en tavla uppe av Chagall, men den är mest rörig. Jag gillar dock Benny Ekmans-konst, och alla hans tavlor skulle kunna bli fina, lugna romaner med människoöden och färgstarka kvällar.
.
5. Det är mycket tjat om böcker som blir film, men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?
Först och främst skulle jag vilja säga att folk alltid säger att böckerna är bättre än filmen, och detta gäller verkligen inte Sex & The City. Menlös bok blev till bästa serien...Anyways; det finns en låt med karibiska Aventura (på spanska) som alltid får mig att rysa. Den är som en lång berättelse om en tragisk uppväxt om en pojke vars pappa sätts i finkan och mamman dör... och tillslut blir pojken själv kriminell och hamnar i fängelse. Där träffar han en gammal man som berättar om sitt livsöde, hur han träffade en kvinna som han älskade över allt annat och som blev gravid... och hur de inte hade råd med mat, så han var tvungen att stjäla - och blev satt i finkan. När han säger kvinnans namn ryser jag alltid... "esa mujer, era mi madre, y frente a mi padre...estaba yo"... Kvinnan var alltså pojkens mamma, och här sitter han, framför sin pappa och får svar på allting han har undrat hela hans liv. Och hade han aldrig blivit kriminell, hade han aldrig träffat sin pappa... Jag älskar den och den hade kunnat bli en grymt bra film.
Friday, September 3, 2010
Böcker som har präglat mig mest:
- Narnia-serien, som jag fullkomligt slukade som barn och levde mig in i. När tv-serien sedan kom blev jag inte ens besviken. Åh, denna underbara fantasivärld...
- Berättelsen om Pi, för att den genom sin underbara berättelse kommer fram till en enda, outskriven slutsats: Livet är som man väljer att se det. Och det är så fruktansvärt sant. (Fast vad är egentligen sant?)
- 1984, för att samhället ser precis ut som då när den skrevs (1948). Hjärntvättade och styrda av staten. Jag blev riktigt imponerad och nästan helt till mig. Jag fick till och med min kille att lyssna på den som ljudbok, och hans pappa också. (De läser typ aldrig romaner annars, utan bara om flygning, teknik och matte).
- Lolita samt Brott & Straff, för att man tas in i hjärnan på en pedofil (Lolita) och en mördare (Brott & Straff). Det känns verkligen som att man är inuti dem och känner nästan hur de känner. Äckligt, vackert och skrämmande på samma gång hur en författare kan förmedla så starka känslor utan att vara varesig pedofil eller mördare själv. Böckerna gav mig bättre insikt i hur det är att vara sjuk och att inte kunna styra över det.
- Rötter, för att den är så otroligt stark. Enkelt skriven, inga krusiduller, men den ger en god inblick i slavarnas situation. Slutklämmen fick mig även att tappa andan, jag var inte beredd på det, trots att jag följde serien när den gick på tv. Jag grät, grät, grät och kunde inte lägga ifrån mig boken. Den stod 15 år i min bokhylla innan den blev utläst tidigare i år.
- Maken, för att den är Jag. Se mitt inlägg nedan.
Oh, how I love these books. Om du inte har läst dem alla har du ingen tid att förlora. JUST DO IT!
Veckans boktips från Favoriterna:
.
Gun-Britt Sundström var liksom 21 år när hon skrev den här boken. Och nu snackar vi 60-tal. Vi snackar studentliv, kärlek, relationer, vi snackar ångest. Hur leva i tvåsamhet och ändå behålla sin integritet, sitt liv och sin egen vilja?. Och språket alltså, språket! Jag vet inte hur många stycken jag bara kände "det där kunde lika gärna ha kommit ifrån mig!". Jag kände igen mig i skrämmande mycket. Så mycket att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Min ångest sipprade ner på bladen, eller om det var hennes beskrivningar som hoppade in i mitt hjärta. Till slut var det svårt att avgöra.
.
Så jag kan ju bara säga såhär: Kände du inte igen dig i Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst, har du kanske en chans här. Maken är lite av en motpol. Att känna igen sig i båda är nog en omöjlig ekvation. Läs den, läs den, läs den!
Thursday, September 2, 2010
Mitt första ord = boo
.
Innan jag blev en cool tonåring ville jag helst ligga hemma och läsa. Mamma tjatade på mig att jag skulle ringa kompisar. Ja, okej då, och så blev det. Men att läsa en riktigt bra bok, inget gick upp emot det då och inget går upp emot det nu.
.
I kväll byter jag till och med ut löprundan mot bokläsning i soffan - Borta Bäst av Sara Kadefors, som vi läser i vår minibokcirkel. Dessutom regnar det, och jag har redan tränat måndag, tisdag, onsdag, så vadsjutton. Jag kommer nog klara Lidingös tjejlopp (10km) om några veckor ändå. Att springa 2.1 mil som i somras känns dock ganska långt bort...
.
Boo, here I come!
Wednesday, September 1, 2010
Paganinikontraktet
Lite coolt tycker jag det är att författarna faktiskt är gifta med varandra. Tänk att skriva en bok tillsammans med sin egen man. De måste verkligen leva i historien dygnet runt för som författare kan jag tänka mig att man verkligen går in i sitt skrivande och blir där tills boken är klar. Och vad händer om man inte är överens..."Nä älskling, så skulle Joona aldrig göra...." Kan tänka mig att deras familjegräl ser något annorlunda ut jämfört med gemene man.