Kikans lista

Då Anna Luna gjorde en så grymt bra blogglista får ni hålla till godo med endast sju "intressanta" saker om mig. Here we go!

1. Jag bestämde mig för att bli arkeolog när jag som barn läste om Pippi Långstrump som var sakletare. Glad i hågen sprang jag till pappa och deklarerade att jag äntligen visste vad jag skulle bli när jag blir stor, närmare bestämt sakletare. Han förklarade att det inte hette så, det hette arkeolog. Och på den vägen blev det…

2. Mina kollegor på jobbet brukar heja och ropa mitt namn innan de har sett mig när jag kommer i korridoren. Det är svårt att smyga i ett par högklackade skor….

3. Min klassföreståndare tog mig åt sidan i sjätte klass och påpekade att berättelsen jag hade lämnat in var jättebra och att jag borde satsa på mitt skrivande. Mina klasskamrater tyckte att jag borde bli författare. Och liksom Annaluna skal jag bli det en dag. Så är det bara! Om inte annat får vi väl skapa ett eget förlag :)

4. Även på gymnasiet tog min klassföreståndare mig till sidan. Den här gången var det inte mina författardrömmar som späddes på utan skådisdrömmen. Hon uppmanade mig nämligen att söka till scenskolan. Det gjorde jag aldrig, jag ville hellre gräva efter ben och flinta och bli sakletare. Men någon gång skall jag börja spela teater igen.

5. Jag har jättesvårt att slänga saker. Jag tänker alltid att det här kan vara bra att ha någon gång och att jag kommer säkert sakna det om jag slänger det. Som tur är har jag en make som är helt tvärt om. Han rensar så det står härliga till. Ibland kan dock även jag få ett ryck och rensa ut, och då inser man att det faktiskt kan vara ganska befriande. Men en sak som jag inte kan göra mig av med det är böcker. Bara om jag möjligtvis skulle ha en dubblett….

6. Jag har rotat fram Anna Lunas brev som är resultatet av vårt brevväxlande när vi var tonåringar. Det är mycket intressant läsning vill jag lova. Dokument från en tonårstid minsann…

7. Som åttaåring skrev jag en dikt och gav till min lågstadiefröken. Den var oerhört lillgammal och handlade om glädje, sorg och Gud. Hon blev alldeles tårögd och läste upp den för hela klassen. Trots detta blev jag faktiskt aldrig retad. Och fröken måste jag ha gjort intryck på då jag 22 år senare fick telegram från henne när jag gifte mig.