Den japanska hemligheten...

Boken av Kaj Falkman, signerad och fin, är nu utläst sen någon vecka tillbaka. Den består av 53 relativt korta kapitel som alla bär vackra titlar i stil med spegelbilder, skuggan i stenen, nymåne och vita handskar, regn och tre fåglar... med andra ord kapitel som känns som små dikter i sig.
.
Romanen, som handlar om diplomaten Eriks första utlandspost i Tokyo, är en väldigt mild och fin berättelse. Det märks att författaren är poet. Varje kort kapitel innehåller poetiska tankar och beskrivningar samtidigt som läsaren får lära sig en hel del om Japan. Ibland kan jag dock känna att boken skulle passa bättre som just renodlad poesi, men det är samtidigt fint att dikterna breder ut sig i romantext.
.
Jag har genom poetiska beskrivningar lärt mig om tecknet läsa (yomu). Det är sammansatt av fjorton penseldrag och betyder mun som spetsar ord som nålstick och ropar ut dem. Detta är så otroligt vacker och fint, och det visar verkligen hur komplext och värdefullt det är att läsa. Jag har lärt mig att missförstånd är grunden för alla mänskliga relationer, enligt japaner. Därför innehåller japanska filmer helst inte intriger, utan just missförstånd.
.
Och så några citat jag gillar lite extra...
-Ni i väst breder ut er, för ni har obegränsat utrymme. Vi i Japan viker oss inåt, för vi har begränsade utrymmen. Därför tycker vi om att förminska naturen och tingen omkring oss, så att de får plats bredvid oss.
.
Varför är kärleken den högsta glädjeupplevelsen? Han visste svaret: Därför att kärleken är den minsta jagupplevelsen.
.
-Du är en riktig japan, alltid exakt i tid.
-Nej, svensk. Japaner kommer alltid några minuter för tidigt.
,
Åh, min pappa åker till Japan med författaren till den här boken den 7 oktober. Jag är avundsjuk!