DU ÄR VAD DU LÄSER
Wednesday, November 3, 2010
Nej vi slutar inte blogga, vi byter bara domän!
Vi har publicerat flera inlägg i Bokbloggen, men layouten är under construction. Saknar It's all about Books lite, men det är ju det här jag alltid har velat: Blogga för en tidning. Det blir bra, jättebra. Grymt, till och med!
Tills dess åker jag på jobbresa till Holland, är åter sent på fredag.
Läs lite extra åt mig så länge, för vad det gäller mig har jag ingen aning om jag kommer kunna läsa någonting förutom på flighten dit och hem.
Tuesday, October 26, 2010
Förändringarnas tid är här
Monday, October 25, 2010
Tjuvtittat!

Jag var på ett födelsedagskalas i lördags (egentligen var jag på två, men det här berör det första), där födelsedagsbarnet fick den här roliga boken från Designtorget - Tjuvtittat. Boken består av bilder från hela världen i stil med "hur tänkte man här?". Felstavningar med förödande konsekvenser, ord som betyder något helt annat på svenska... Det var svårt att inte garva både en och två gånger. Helt enkelt en superbra present att ge bort (om inte annat till sig själv...)
Tuesday, October 19, 2010
På konferens i Bålsta...

Saturday, October 16, 2010
It's also all about Music:
Saturday, October 9, 2010
Att bocka av Nobelpristagare:
Älskar att välja ut nästa bok, älskar att läsa den, avsluta den, och längta till nästa. Däremot kommer jag garanterat att läsa ut en annan bok av honom i år. Och så har jag ju även läst två till nobelpristagare 2010 : Herta Muller (Hjärtdjur - gillade inte) och Isaac Bashevis Singer (Trollkarlen från Lublin - gillade). Har läst 19 nobelpristagare hittills i livet och more to come. Min mormor inspirerade mig för några år sedan att bocka av litteraturnobelpristagare eftersom hon själv gör det.
Thursday, October 7, 2010
Jag dööör! Mario Vargas Llosa!

Wednesday, October 6, 2010
Veckans tips från Favoriterna:
Visst minns ni Peter Pohl's Jag saknar dig, jag saknar dig? Ungdomsromanen om två tvillingsystrar varav den ena dör i en olycka och hur den överlevande kämpar sig igenom sorgen.Boken kom ut 1992 och jag läste den väl året efter, då jag precis hade börjat högstadiet. Jag minns hur berörd jag blev, hur sorglig och fin den var, hur jag levde mig in i den hjärtskärande verklighetsbaserade berättelsen. Peter Pohl blev snabbt min favorit och en klasskompis och jag skrev brev till honom. Klasskompisen fick ett personligt svar, jag fick ett standardiserat eftersom han hade blivit överöst med post och inte hann svara. Besvikelsen låg tung som en sten i bröstet.
Lite senare kom han på besök i vår klass, på en svenskalektion, och det kändes lite som att få besök av en superkändis. Jag satt som förstummad. Peter Pohl, hos oss! Vilken grej!
Något år senare läste jag Janne min Vän, Peter Pohls debutbok - även den bra, men den berörde mig inte lika mycket som Jag saknar dig, jag saknar dig.
Jag satt just och funderade på vad som hände med Peter Pohl? Det har varit tyst så länge. Jag läser mig dock till att han är lektor på KTH och har gett ut mängder med böcker, senast 2008. Märkligt att jag har missat detta.
För er som inte har läst Peter Pohl rekommenderar jag varmt hans Jag saknar dig, jag saknar dig. Läs, läs, läs!
Tuesday, October 5, 2010
Bokhysteri:

Sunday, October 3, 2010
Vienna-shopping:
.
Till råga på allt fick jag även tre böcker av min kompis som hon inte visste vad hon skulle göra av - passande nog hade jag redan två av dem på "vill-läsa" listan. Hon fick i sin tur min Patient 67, eftersom jag faktiskt hann läsa ut den trots fullspäckat schema med sightseeing, kortfilmer med insekter, konserter och ovan nämnd shopping.
Tuesday, September 28, 2010
Åker till Wien imorn!
Thursday, September 16, 2010
Beautiful Blogger Award!
Emmas Bokhylla har nominerat It's all about Books med eminenta Beautiful Blogger Award! Vilken glädje! Motiveringen är: En relativt ny bekantskap för mig som jag har tagit till mig snabbt, insiktfullt och med en bra blandning som aldrig blir tråkig..
Efter en nominering ska man:
Kopiera in awardbilden i sin blogg för att visa att man har fått den
Tacka och länka till den som har nominerat dig
Nominera sju andra bloggare och länka till dem
Berätta sju intressanta saker om sig själv
Frågan är nu, om detta skall hållas inom bokbloggarna, eller om awarden skall vidgas och släppas fritt..? Jag blandar.
.
Bokbabbel För att det är en sjukt bra bokblogg, med variation, mängder med böcker och trevlig läsning
Looking for Sara För att bilderna är makalösa, texterna superbra, och man kan inte annat än bli avis på hennes liv på Korsika...
Bokcirkus För att den också är en sjukt bra bokblogg med bra variation eftersom de är flera skribenter.
It could be worse...I could be Sting Så himla rolig och smart, ofta med korta inlägg som får mig att le. Skitbra.
Arga Bibliotekstanten Kan inte annat än skratta när jag läser hennes arga inlägg. Dessutom påminner de mig om min pappa, som upplever ungefär samma saker (ja, han är också bibliotekarie). I love it.
Petchies Adventures För att jag började läsa hennes blogg då hon bodde på Puerto Rico i Karibien där jag också har bott, och hennes inlägg är alltid långa, välbeskrivande och prydda med både fakta, foton och personliga erfarenheter. Att vi har umgåtts på Puerto Rico, efter att jag började läsa hennes blogg, gör saken bättre. Nu bor hon och hennes spanska man i Bryssel (igen!) och på lördag ska vi ses över lunch i Stockholm. Mycket bra och läsvärd blogg.
Den sjunde nomineringen suger jag på lite till...
Och så var det sju "intressanta" saker om mig själv:
- Jag har olika stora pupiller (och ögonfärg). Jag är född sån. Om jag kommer in på ett sjukhus är det alltid det första de ser, medan kompisar ibland inte har upptäckt det förrän efter typ 10 år. På foton utan rödaögon-reducering syns det alltid. Jag har varit till ögonspecialist eftersom det är så ovanligt att födas med det (en på miljonen, sägs det) och tycker själv att det är ganska fult.
- För några år sen var jag skitbra på olika dialekter på spanska. När jag bodde i Malaga trodde de att jag kom från Malaga, när jag bodde i Karibien trodde de att jag kom från Karibien. Men nu, när jag inte pratar varje dag, är jag helt ringrostig, osäker och kan ingenting. Skulle aldrig kunna vika som spansklärare igen eller lura en spanjor att jag var från Spanien.
- För femton år sedan brukade jag meditera några kvällar i veckan. Det funkade till och med rätt bra. Detta kan ingen förstå nu, eftersom jag inte ens kan gå på 15 minuter yoga utan att bli så rastlös att det kliar i kroppen. Jag blir galen!
- När jag var liten blev jag utvald att börja tävlingssimma av några tränare som såg mig. Det blev dock inget, eftersom mamma inte hade möjlighet att ta mig till simträningen.
- Jag har flyttat ungefär 40 gånger i mitt liv. Det är faktiskt sant. Jag gjorde en uträkning på min vanliga blogg för nått år sedan, och kom upp i åtminstone 38. Det är ganska mycket för att vara inne på sitt trettionde levnadsår.
- Jag har alltid velat bli författare. Det säger ju precis alla som har bokblogg, men det är en stor del av mitt liv. Jag skriver på två romaner, den ena sedan sju år tillbaka och den är alldeles för personlig. Den andra känns mer lättsam, så jag tror att den blir klar först. På något sätt är jag nästan rädd för att skriva klart dem eftersom det skulle vara the end of an era. Jag har åtminstone publicerat dikter, både haikus och vanliga. Alltid något.
- När jag var liten kallade några mig för Saida ett tag. Ni vet, efter spåtanten Saida. De tyckte att jag alltid kunde se en massa saker i förtid och veta det ena och det andra. Jag har även haft diverse sanndrömmar. Speciellt gällande stora översvämningar runtom i världen - då har jag vid ett flertal gånger drömt om just översvämningar natten innan.
Monday, September 13, 2010
Ibland får man ta en paus i läsandet...
Thursday, September 9, 2010
Oups, I did it again...
.
Shit vad jag ser fram emot dem alla! Den om Sverigedemokraterna känns ju väldigt aktuell, den bara måste jag läsa innan 19 september. Igelkottens Elegans är en sån där bok som jag har väldigt stora förväntningar på, och den hemliga historien har jag haft under bevakning länge, länge eftersom pocketversionen var slut på lager. Och så Edgar Allen Poe, älskade Gun-Britt Sundström, lite klassiker, pristagare och lite lättläst... Ska bara läsa ut de fyra andra vid nattduksbordet först...och så har jag ju typ åttio olästa i bokhyllan. Ååh! Så många böcker, så lite tid...
Tuesday, September 7, 2010
Bokrelease av Kaj Falkman...igen!
Igår efter jobbet bar det av till Östasiatiska museet på Skeppsholmen för Kaj Falkmans andra bokrelease på två veckor. Museet var fullt av fint folk (bland annat från Svenska Akademin, Sveriges främsta filmrecencent, diplomater, poeter och annat). Medelåldern låg nog på 70+. Jag älskar det eftersom sånna här fina åldringar tar bort min rädsla för att bli gammal..
I vilket fall; Kaj Falkman, som har varit diplomat i Japan (bland annat!) i flera år, har nu skrivit en roman om svenske Erik som kommer till Japan som just diplomat... Om detta höll han ett föredrag på en timme och det var otroligt spännande att lyssna på - lika spännande ska det bli att läsa den!
Saturday, September 4, 2010
Gränsöverskridande romaner - en utmaning:

3. En plats du har besökt bara för att den har nämnts i en bok/författare bott där osv
4. En tavla som skulle bli en bra bok?
Jag är inte så fruktansvärt mycket för konst. Jag har en tavla uppe av Chagall, men den är mest rörig. Jag gillar dock Benny Ekmans-konst, och alla hans tavlor skulle kunna bli fina, lugna romaner med människoöden och färgstarka kvällar.
.
5. Det är mycket tjat om böcker som blir film, men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?
Först och främst skulle jag vilja säga att folk alltid säger att böckerna är bättre än filmen, och detta gäller verkligen inte Sex & The City. Menlös bok blev till bästa serien...Anyways; det finns en låt med karibiska Aventura (på spanska) som alltid får mig att rysa. Den är som en lång berättelse om en tragisk uppväxt om en pojke vars pappa sätts i finkan och mamman dör... och tillslut blir pojken själv kriminell och hamnar i fängelse. Där träffar han en gammal man som berättar om sitt livsöde, hur han träffade en kvinna som han älskade över allt annat och som blev gravid... och hur de inte hade råd med mat, så han var tvungen att stjäla - och blev satt i finkan. När han säger kvinnans namn ryser jag alltid... "esa mujer, era mi madre, y frente a mi padre...estaba yo"... Kvinnan var alltså pojkens mamma, och här sitter han, framför sin pappa och får svar på allting han har undrat hela hans liv. Och hade han aldrig blivit kriminell, hade han aldrig träffat sin pappa... Jag älskar den och den hade kunnat bli en grymt bra film.
Friday, September 3, 2010
Böcker som har präglat mig mest:

- Narnia-serien, som jag fullkomligt slukade som barn och levde mig in i. När tv-serien sedan kom blev jag inte ens besviken. Åh, denna underbara fantasivärld...
- Berättelsen om Pi, för att den genom sin underbara berättelse kommer fram till en enda, outskriven slutsats: Livet är som man väljer att se det. Och det är så fruktansvärt sant. (Fast vad är egentligen sant?)
- 1984, för att samhället ser precis ut som då när den skrevs (1948). Hjärntvättade och styrda av staten. Jag blev riktigt imponerad och nästan helt till mig. Jag fick till och med min kille att lyssna på den som ljudbok, och hans pappa också. (De läser typ aldrig romaner annars, utan bara om flygning, teknik och matte).
- Lolita samt Brott & Straff, för att man tas in i hjärnan på en pedofil (Lolita) och en mördare (Brott & Straff). Det känns verkligen som att man är inuti dem och känner nästan hur de känner. Äckligt, vackert och skrämmande på samma gång hur en författare kan förmedla så starka känslor utan att vara varesig pedofil eller mördare själv. Böckerna gav mig bättre insikt i hur det är att vara sjuk och att inte kunna styra över det.
- Rötter, för att den är så otroligt stark. Enkelt skriven, inga krusiduller, men den ger en god inblick i slavarnas situation. Slutklämmen fick mig även att tappa andan, jag var inte beredd på det, trots att jag följde serien när den gick på tv. Jag grät, grät, grät och kunde inte lägga ifrån mig boken. Den stod 15 år i min bokhylla innan den blev utläst tidigare i år.
- Maken, för att den är Jag. Se mitt inlägg nedan.
Oh, how I love these books. Om du inte har läst dem alla har du ingen tid att förlora. JUST DO IT!
Veckans boktips från Favoriterna:
Min pappa tipsade mig om den här boken förra året, så självklart läste jag den (pappa är bibliotekarie och utgiven poet/författare - klart man lyssnar på hans råd!). Numer får jag någon slags ångest bara jag ser den i bokhyllan, enbart för att den var så himla bra. Så rätt, så...jag. Jag hade dessutom läst hennes För Lydia någon sommar i skärgården för typ 15 år sedan, och den gillade jag också. Gun-Britt är grym!.
Gun-Britt Sundström var liksom 21 år när hon skrev den här boken. Och nu snackar vi 60-tal. Vi snackar studentliv, kärlek, relationer, vi snackar ångest. Hur leva i tvåsamhet och ändå behålla sin integritet, sitt liv och sin egen vilja?. Och språket alltså, språket! Jag vet inte hur många stycken jag bara kände "det där kunde lika gärna ha kommit ifrån mig!". Jag kände igen mig i skrämmande mycket. Så mycket att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Min ångest sipprade ner på bladen, eller om det var hennes beskrivningar som hoppade in i mitt hjärta. Till slut var det svårt att avgöra.
.
Så jag kan ju bara säga såhär: Kände du inte igen dig i Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst, har du kanske en chans här. Maken är lite av en motpol. Att känna igen sig i båda är nog en omöjlig ekvation. Läs den, läs den, läs den!
Thursday, September 2, 2010
Mitt första ord = boo
.
Innan jag blev en cool tonåring ville jag helst ligga hemma och läsa. Mamma tjatade på mig att jag skulle ringa kompisar. Ja, okej då, och så blev det. Men att läsa en riktigt bra bok, inget gick upp emot det då och inget går upp emot det nu.
.
I kväll byter jag till och med ut löprundan mot bokläsning i soffan - Borta Bäst av Sara Kadefors, som vi läser i vår minibokcirkel. Dessutom regnar det, och jag har redan tränat måndag, tisdag, onsdag, så vadsjutton. Jag kommer nog klara Lidingös tjejlopp (10km) om några veckor ändå. Att springa 2.1 mil som i somras känns dock ganska långt bort...
.
Boo, here I come!

