Gränsöverskridande romaner - en utmaning:

Bokbabbel har den här utmaningen i sin blogg. Jag är inte sen att följa efter (jag älskar alla dessa bokbloggs-utmaningar som verkar finnas varje dag! I den här takten kommer ju vanliga bloggen att hamna i soptunnan).

1. En bok som fick dig bokstavligen att missa bussen/bränna vid middagen eller liknande.

-Helt otroligt nog Ödets Dotter av Isabel Allende. Jag satt på bussen på väg hem typ 1996 och vips hade jag åkt för långt...

.

2. Ett namn ur en bok som du har övervägt att ge till ditt barn/husdjur eller liknande

- Hade en kanin som fick heta Lilleskutt när jag var liten (från Bamse). Haha. Mitt smeknamn sedan 1999, Luna, kommer även från en dikt. Annaluna. Det har hängt med sedan dess och är mitt alias.

.
3. En plats du har besökt bara för att den har nämnts i en bok/författare bott där osv

-City Lights bookstore i San Francisco 1998. Jag läste passande nog On The Road när jag var där då och var även på Jack Kerouac-street. Man kan ju inte åka till San Fran utan detta! Jag har också varit i huset där Frank Kafka bodde i Prag, och naturligtvis i August Strindbergs hem i Stockholm. Nu hoppas jag att jag inte har missat något, men det har jag ju såklart. Säkert massor från både New York, Miami, Argentina, Spanien ochsåvidare. Känns som har besökt fler platser just för detta ändamål.

.
4. En tavla som skulle bli en bra bok?
Jag är inte så fruktansvärt mycket för konst. Jag har en tavla uppe av Chagall, men den är mest rörig. Jag gillar dock Benny Ekmans-konst, och alla hans tavlor skulle kunna bli fina, lugna romaner med människoöden och färgstarka kvällar.
.
5. Det är mycket tjat om böcker som blir film, men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?
Först och främst skulle jag vilja säga att folk alltid säger att böckerna är bättre än filmen, och detta gäller verkligen inte Sex & The City. Menlös bok blev till bästa serien...Anyways; det finns en låt med karibiska Aventura (på spanska) som alltid får mig att rysa. Den är som en lång berättelse om en tragisk uppväxt om en pojke vars pappa sätts i finkan och mamman dör... och tillslut blir pojken själv kriminell och hamnar i fängelse. Där träffar han en gammal man som berättar om sitt livsöde, hur han träffade en kvinna som han älskade över allt annat och som blev gravid... och hur de inte hade råd med mat, så han var tvungen att stjäla - och blev satt i finkan. När han säger kvinnans namn ryser jag alltid... "esa mujer, era mi madre, y frente a mi padre...estaba yo"... Kvinnan var alltså pojkens mamma, och här sitter han, framför sin pappa och får svar på allting han har undrat hela hans liv. Och hade han aldrig blivit kriminell, hade han aldrig träffat sin pappa... Jag älskar den och den hade kunnat bli en grymt bra film.

Böcker som har präglat mig mest:

En bokcirkel för alla ställde just frågan om vilken bok som har präglat en mest, och detta fick mig att verkligen inse hur många böcker som har fått en plats i mitt hjärta för alltid. Några av dem är:

• Narnia-serien, som jag fullkomligt slukade som barn och levde mig in i. När tv-serien sedan kom blev jag inte ens besviken. Åh, denna underbara fantasivärld...


• Berättelsen om Pi, för att den genom sin underbara berättelse kommer fram till en enda, outskriven slutsats: Livet är som man väljer att se det. Och det är så fruktansvärt sant. (Fast vad är egentligen sant?)


• 1984, för att samhället ser precis ut som då när den skrevs (1948). Hjärntvättade och styrda av staten. Jag blev riktigt imponerad och nästan helt till mig. Jag fick till och med min kille att lyssna på den som ljudbok, och hans pappa också. (De läser typ aldrig romaner annars, utan bara om flygning, teknik och matte).


• Lolita samt Brott & Straff, för att man tas in i hjärnan på en pedofil (Lolita) och en mördare (Brott & Straff). Det känns verkligen som att man är inuti dem och känner nästan hur de känner. Äckligt, vackert och skrämmande på samma gång hur en författare kan förmedla så starka känslor utan att vara varesig pedofil eller mördare själv. Böckerna gav mig bättre insikt i hur det är att vara sjuk och att inte kunna styra över det.


• Rötter, för att den är så otroligt stark. Enkelt skriven, inga krusiduller, men den ger en god inblick i slavarnas situation. Slutklämmen fick mig även att tappa andan, jag var inte beredd på det, trots att jag följde serien när den gick på tv. Jag grät, grät, grät och kunde inte lägga ifrån mig boken. Den stod 15 år i min bokhylla innan den blev utläst tidigare i år.


• Maken, för att den är Jag. Se mitt inlägg nedan.

Oh, how I love these books. Om du inte har läst dem alla har du ingen tid att förlora. JUST DO IT!