Gomorra

Jag hade hört mycket om boken Gomorra som handlar om den italienska maffian med fäste kring Neapel, den så kallade comorran. Mest fascinerad var jag nog över allt jag läst om författaren, Roberto Saviano som själv är uppvuxen i området och som sedan barnsben har kunnat följa camorran på nära håll. Denne man som trotsat denna våldsamma sammansättning och som på grund av boken i dag lever på okänd ort med ett ständigt dödshot hängande över sig.

Jag hade med andra ord väldigt höga förväntningar på boken. Tyvärr visade den sig vara ganska seg att ta sig igenom. Namn efter namn raddas upp och även olika platser nämns i ett rasande tempo. Det gör att min läshastighet dras ner och man ibland glömmer bort vad man läser om.

Det är dock inget snack om saken. Många av de vidrigheter som beskrivs får läsaren att häpna. Unga män som gör allt för att få komma med i comorran. Hur man utrustar ungdomarna med skottsäkra västar för att sedan skjuta på dem med automatvapen för att de skall lära sig hur det känns att ta emot en skottsalva. Mord som leder till hämnd som leder till nya mord som i sin tur leder till en evig våldsvåg som aldrig tar slut.

Det som dock fastnade mest hos mig när jag läste boken är tre saker. Det första är hur de italienska byggarbetarna har det. Hur de arbetar under de vidrigaste förhållanden hos byggherrar som tillhör comorran. Inga arbetsmiljölagar gäller över huvud taget och om någon skadar sig riktigt illa förs de inte till sjukhus utan placeras i en bil som man först krockar för att det skall se ut som de omkommit i en bilolycka. Detta vet alla och hur bra arbetskollegor du än har så vet också alla att ingen, absolut ingen ställer upp för dig om det går illa.

Det andra som verkligen fick mig att reagera kommer i slutet av boken där Saviano redogör för hur comorran gör stora pengar på att ta hand om miljöfarligt avfall. Hur Syditalien mer eller mindre numera har förvandlats till en stinkande soptipp. Miljöfarligt avfalls dumpas och plöjs ner i jordbruksmark och förorenar sedan stora områden. Allt för att comorran tjänar oerhörda pengar på att ”skaffa undan” dessa sopor.

Det tredje är det civilkurage och mod som Saviano har. Hur han, trots att han har vuxit upp mitt i detta våld, vågar resa sig upp och säga ”Jag tolererar inte detta” Trots att han vet att han kommer att få leva med en ständig rädsla för comorrans verdergäldningar, som han själv har sett uttryck för så många gånger.

Så trots att boken bitvis är seg och svår att ta sig igenom är den helt klart läsvärd. Den är ett mycket viktigt bidrag till dagens debatt om att våga stå emot och att våga säga ifrån. För när det väl kommer till kritan, skulle du våga?