Sveriges Historia

På bokmässan inhandlade jag de tre första delarna i Sveriges Historia, ett måste för en historianörd som mig. Dessutom var det mässpris så de blev lite billigare också....alltid något. Skall jag vara ärlig har jag knappt hunnit titta i dem ännu men jag återkommer när jag stiftat lite närmare bekantskap med dem.

Åker till Wien imorn!

.
.

...Å då tar jag med mig Patient 67 och I taket lyser stjärnorna. Hoppas jag får nån tid till att läsa iallafall, men det är tveksamt. De andra två gångerna jag har åkt till Wien har jag mest ägnat mig åt annat - som sig bör.

Erica Jong

Vi glodde lite på Skavland i fredags och en av gästerna var Erica Jong. Hon verkar vara en mycket intressant och härlig kvinna. Jag blev genast sugen på att läsa hennes Rädd att flyga som 1973 tydligen chockade litteraturvärlden med sina banbrytande sexskildringar. I intervjun drogs paralleller mellan huvudpersonen i boken och Carrie i Sex and the city. Hon nämnde även att många av de kvinnor som i litteraturhistorien lever ut sina passioner faktiskt dör på slutet. Vilket man ju kan tolka som någon slags pekpinne, att man helt enkelt som kvinna skall akta sig och att det skulle vara farligt att vara för passionerad.

Får lägga Rädd att flyga till min lista över böcker att läsa.

Bokmässa 2010

I dag var det så äntligen dags för den årliga Bokmässan i Göteborg. Köerna ringlade sig långa när vi kom dit men efter att ha gått ett varv hittade vi faktiskt en lite kortare kö på baksidan så vi kom in riktigt snabbt. Med tanke på köerna så undrar jag om det inte var fler besökare en någonsin i år.

I vilket fall som helst så var årets mässa lika härlig som vanligt. Jag tycker att det var lite mer bokförsäljning än vanligt men det är ju absolut inget negativt. Det är roligt att ströva runt och stöta på författare lite överallt.

Jag återkommer med vilka böcker som fick följa med mig hem. Nu skall jag slänga mig i soffan. Det är uttröttande att gå på mässa vill jag lova.

Om bipolär typ 1...

Den dagen min dotter blev galen är en själutlämnande bok om journalisten Michael Greenbergs dotter som får diagnosen Bipolär 1 när hon är 15 år. Boken beskriver sjukdomen som den är, utan förskönade bilder eller överdrivna utspel. Den beskriver också hur omgivningen reagerar och de tankar som uppkommer kring varför det här händer, hur sjukvården behandlar patienter, medicineringens biverkningar, vad som händer utan medicin, hur terapi hjälper eller inte...
.
All in all en väldigt intressant bok, som lästes ut nu i veckan. Anledningen till att jag köpte och läste den är för att dottern bland annat äter en medicin som mitt företag tillverkar, men boken är naturligtvis nyttig för alla att läsa. Så - läs den!

Den japanska hemligheten...

Boken av Kaj Falkman, signerad och fin, är nu utläst sen någon vecka tillbaka. Den består av 53 relativt korta kapitel som alla bär vackra titlar i stil med spegelbilder, skuggan i stenen, nymåne och vita handskar, regn och tre fåglar... med andra ord kapitel som känns som små dikter i sig.
.
Romanen, som handlar om diplomaten Eriks första utlandspost i Tokyo, är en väldigt mild och fin berättelse. Det märks att författaren är poet. Varje kort kapitel innehåller poetiska tankar och beskrivningar samtidigt som läsaren får lära sig en hel del om Japan. Ibland kan jag dock känna att boken skulle passa bättre som just renodlad poesi, men det är samtidigt fint att dikterna breder ut sig i romantext.
.
Jag har genom poetiska beskrivningar lärt mig om tecknet läsa (yomu). Det är sammansatt av fjorton penseldrag och betyder mun som spetsar ord som nålstick och ropar ut dem. Detta är så otroligt vacker och fint, och det visar verkligen hur komplext och värdefullt det är att läsa. Jag har lärt mig att missförstånd är grunden för alla mänskliga relationer, enligt japaner. Därför innehåller japanska filmer helst inte intriger, utan just missförstånd.
.
Och så några citat jag gillar lite extra...
-Ni i väst breder ut er, för ni har obegränsat utrymme. Vi i Japan viker oss inåt, för vi har begränsade utrymmen. Därför tycker vi om att förminska naturen och tingen omkring oss, så att de får plats bredvid oss.
.
Varför är kärleken den högsta glädjeupplevelsen? Han visste svaret: Därför att kärleken är den minsta jagupplevelsen.
.
-Du är en riktig japan, alltid exakt i tid.
-Nej, svensk. Japaner kommer alltid några minuter för tidigt.
,
Åh, min pappa åker till Japan med författaren till den här boken den 7 oktober. Jag är avundsjuk!

Kärlekens historia...

Så var den tredje boken i vår minibokcirkel utläst - Kärlekens Historia av Nicole Krauss. Författarinnan, född 1974 i New York, var typ trettio när hon skrev den här boken och jag läste just på wikipedia att hon är gift med Jonathan Safran Foer och bor granne med Paul Auster! Nu blev jag ännu mer avundsjuk. Snacka om att ha great minds i sin närhet... Safran Foer har ju som bekant skrivit bland annat Allt är upplyst och otroligt högt och extremt nära, och Paul Auster en rad kända verk - Illusionernas bok (älskade den!), New York-trilogin och Att uppfinna ensamheten (som jag recenserade i somras här på bloggen) ...

.

Men okej, över till själva History of Love... Denna roman har två huvudpersoner - åldringen Leo Gursky från krigstiden i Östeuropa som flyttar till New York för kärlekens skull, och tonåringen Alma, som bor i New York och vars pappa dog i cancer när hon var liten. Hennes pappa hade innan det köpt en bok som hette Kärlekens Historia på en liten bokhandel i Sydamerika, och nu börjar Almas jakt på vem den här boken egentligen handlar om. Kärleken i boken har nämligen samma namn som hon - Alma. Huvudpersonerna växlar mellan varann i boken, och allting knyts sedan samman. För att inte avslöja för mycket om storyn går jag nu över på vad vi tyckte om boken.

.

Bra, bra bra! Annaluna, som vanligt generösare med sitt betyg, har den numer som en av sina favoriter. Kikan gav den en fyra. Vi kom båda fram till att den var relativt svårläst på grund av alla olika personer, vändningar och hoppande i storyn, men att den sammantaget var otroligt fin och vacker. Och helt galet sorglig. Genomsorglig, från början till slut. Annaluna insåg ju mer vi chattade om boken hur sorglig den faktiskt är. Annaluna grät till och med på slutet...

.

Kikan tycker även att den påminner om Boktjuven (även fast hon gillar boktjuven lite mer), och det är Annaluna beredd att hålla med om. Roligt är dock att Kikan trodde att det var en man som hade skrivit boken - ända till slutet då hon insåg att författaren hette Nicole och inte Nicolaus... Det kan även tilläggas att namnet Alma måste vara väldigt uttänkt, eftersom det betyder själ på spanska. Alma, både ena huvudpersonen och den som hon söker har samma namn, och den eftersökte är själen i själva boken... Mycket bra. Annaluna fullkomligt älskade den. Och som det står på sidan åttio i boken: "jag vet inte vad jag ska säga om den, mer än att den rörde mig på ett sätt som, var gång man öppnar en bok, hoppas bli berörd". Och det är ju just det vi alla boknördar är ute efter - att bli berörda. Kärlekens Historia berörde oss ända in i själen.

.

Nästa bok att läsa och diskutera är Patient 67 (aka Shutter Island)...

Baby Jane av Sofi Oksanen:

Jag läste ut Sofi Oksanens Baby Jane (2008) häromdagen, och nu ser jag verkligen fram emot att även läsa Stalins Kossor, Oksanens debutroman, som väntar i bokhyllan. Finska (eller rättare sagt halvestniska/halvfinska) Oksanen, född 1977, fick Nordiska Rådets Litteraturpris i år för sin tredje roman (Utrensning), och jag måste ju erkänna att jag är lite avis. Bara tre år äldre än jag, med tre romaner utgivna, och dessutom har hon fått både detta och andra priser för sina verk.
.
Baby Jane är en lesbisk bok om kärleken mellan Piki och flickvännen, och framförallt om panikångesten som alltid finns där. Som tär, som förstör, som förgör. Språket är lättläst och flyter på, fint och enkelt med många fina liknelser och beskrivningar. Den är inte långtråkig en enda sekund och får därför helt klart en fyra i betyg. Fin och läsvärd - och som extra bonus har den ett riktigt snyggt omslag. Baby Jane är en bok att vilja ha kvar i bokhyllan!

Kikans lista

Då Anna Luna gjorde en så grymt bra blogglista får ni hålla till godo med endast sju "intressanta" saker om mig. Here we go!

1. Jag bestämde mig för att bli arkeolog när jag som barn läste om Pippi Långstrump som var sakletare. Glad i hågen sprang jag till pappa och deklarerade att jag äntligen visste vad jag skulle bli när jag blir stor, närmare bestämt sakletare. Han förklarade att det inte hette så, det hette arkeolog. Och på den vägen blev det…

2. Mina kollegor på jobbet brukar heja och ropa mitt namn innan de har sett mig när jag kommer i korridoren. Det är svårt att smyga i ett par högklackade skor….

3. Min klassföreståndare tog mig åt sidan i sjätte klass och påpekade att berättelsen jag hade lämnat in var jättebra och att jag borde satsa på mitt skrivande. Mina klasskamrater tyckte att jag borde bli författare. Och liksom Annaluna skal jag bli det en dag. Så är det bara! Om inte annat får vi väl skapa ett eget förlag :)

4. Även på gymnasiet tog min klassföreståndare mig till sidan. Den här gången var det inte mina författardrömmar som späddes på utan skådisdrömmen. Hon uppmanade mig nämligen att söka till scenskolan. Det gjorde jag aldrig, jag ville hellre gräva efter ben och flinta och bli sakletare. Men någon gång skall jag börja spela teater igen.

5. Jag har jättesvårt att slänga saker. Jag tänker alltid att det här kan vara bra att ha någon gång och att jag kommer säkert sakna det om jag slänger det. Som tur är har jag en make som är helt tvärt om. Han rensar så det står härliga till. Ibland kan dock även jag få ett ryck och rensa ut, och då inser man att det faktiskt kan vara ganska befriande. Men en sak som jag inte kan göra mig av med det är böcker. Bara om jag möjligtvis skulle ha en dubblett….

6. Jag har rotat fram Anna Lunas brev som är resultatet av vårt brevväxlande när vi var tonåringar. Det är mycket intressant läsning vill jag lova. Dokument från en tonårstid minsann…

7. Som åttaåring skrev jag en dikt och gav till min lågstadiefröken. Den var oerhört lillgammal och handlade om glädje, sorg och Gud. Hon blev alldeles tårögd och läste upp den för hela klassen. Trots detta blev jag faktiskt aldrig retad. Och fröken måste jag ha gjort intryck på då jag 22 år senare fick telegram från henne när jag gifte mig.

Beautiful Blogger Award!

Emmas Bokhylla har nominerat It's all about Books med eminenta Beautiful Blogger Award! Vilken glädje! Motiveringen är: En relativt ny bekantskap för mig som jag har tagit till mig snabbt, insiktfullt och med en bra blandning som aldrig blir tråkig.
.
Efter en nominering ska man:
Kopiera in awardbilden i sin blogg för att visa att man har fått den
Tacka och länka till den som har nominerat dig
Nominera sju andra bloggare och länka till dem
Berätta sju intressanta saker om sig själv

Frågan är nu, om detta skall hållas inom bokbloggarna, eller om awarden skall vidgas och släppas fritt..? Jag blandar.
.

Bokbabbel För att det är en sjukt bra bokblogg, med variation, mängder med böcker och trevlig läsning

Looking for Sara För att bilderna är makalösa, texterna superbra, och man kan inte annat än bli avis på hennes liv på Korsika...

Bokcirkus För att den också är en sjukt bra bokblogg med bra variation eftersom de är flera skribenter.

It could be worse...I could be Sting Så himla rolig och smart, ofta med korta inlägg som får mig att le. Skitbra.

Arga Bibliotekstanten Kan inte annat än skratta när jag läser hennes arga inlägg. Dessutom påminner de mig om min pappa, som upplever ungefär samma saker (ja, han är också bibliotekarie). I love it.

Petchies Adventures För att jag började läsa hennes blogg då hon bodde på Puerto Rico i Karibien där jag också har bott, och hennes inlägg är alltid långa, välbeskrivande och prydda med både fakta, foton och personliga erfarenheter. Att vi har umgåtts på Puerto Rico, efter att jag började läsa hennes blogg, gör saken bättre. Nu bor hon och hennes spanska man i Bryssel (igen!) och på lördag ska vi ses över lunch i Stockholm. Mycket bra och läsvärd blogg.

Den sjunde nomineringen suger jag på lite till...

Och så var det sju "intressanta" saker om mig själv:

• Jag har olika stora pupiller (och ögonfärg). Jag är född sån. Om jag kommer in på ett sjukhus är det alltid det första de ser, medan kompisar ibland inte har upptäckt det förrän efter typ 10 år. På foton utan rödaögon-reducering syns det alltid. Jag har varit till ögonspecialist eftersom det är så ovanligt att födas med det (en på miljonen, sägs det) och tycker själv att det är ganska fult.
• För några år sen var jag skitbra på olika dialekter på spanska. När jag bodde i Malaga trodde de att jag kom från Malaga, när jag bodde i Karibien trodde de att jag kom från Karibien. Men nu, när jag inte pratar varje dag, är jag helt ringrostig, osäker och kan ingenting. Skulle aldrig kunna vika som spansklärare igen eller lura en spanjor att jag var från Spanien.
• För femton år sedan brukade jag meditera några kvällar i veckan. Det funkade till och med rätt bra. Detta kan ingen förstå nu, eftersom jag inte ens kan gå på 15 minuter yoga utan att bli så rastlös att det kliar i kroppen. Jag blir galen!
• När jag var liten blev jag utvald att börja tävlingssimma av några tränare som såg mig. Det blev dock inget, eftersom mamma inte hade möjlighet att ta mig till simträningen.
• Jag har flyttat ungefär 40 gånger i mitt liv. Det är faktiskt sant. Jag gjorde en uträkning på min vanliga blogg för nått år sedan, och kom upp i åtminstone 38. Det är ganska mycket för att vara inne på sitt trettionde levnadsår.
• Jag har alltid velat bli författare. Det säger ju precis alla som har bokblogg, men det är en stor del av mitt liv. Jag skriver på två romaner, den ena sedan sju år tillbaka och den är alldeles för personlig. Den andra känns mer lättsam, så jag tror att den blir klar först. På något sätt är jag nästan rädd för att skriva klart dem eftersom det skulle vara the end of an era. Jag har åtminstone publicerat dikter, både haikus och vanliga. Alltid något.
• När jag var liten kallade några mig för Saida ett tag. Ni vet, efter spåtanten Saida. De tyckte att jag alltid kunde se en massa saker i förtid och veta det ena och det andra. Jag har även haft diverse sanndrömmar. Speciellt gällande stora översvämningar runtom i världen - då har jag vid ett flertal gånger drömt om just översvämningar natten innan.

Bok & Biblioteksmässan

Snart är det dags för årets stora bokfest som äger rum i Göteborg. Jag snackar så klart om Bok & Biblioteksmässan. Själv har jag varit där nästan varje gång de senaste åren och jag älskar det. Även om det är trångt, massor av folk och bitvis lite klaustrofobiskt så är det ju en arena för ens stora intresse. Det är kul att bara gå runt och kika, morsa på alla kända författare samt inhandla en och annan (!) bok.

En dag vill jag själv stå där som utställare. Drömma kam man ju alltid göra :)

Så alla som har vägarna förbi Göteborg den 23-26 september får inte missa denna härliga mässa. Jag kommer att vara där så självklart kommer en rapport efteråt.

Jag är inte rabiat, jag äter pizza!

Journalisten Niklas Orrenius har i en serie reportage följt Sverigedemokraterna sedan 2001. Han tecknar bilden av ett parti som inte bara är främlingsfientligt - på agendan finns en långt mer omfattande samhällsomvandling - så beskriver Adlibris denna bok som jag läste ut igårkväll, lagom passande inför valet nu på söndag.
.
Boken, som alltså består av en serie reportage (samt ett "vad hände sedan?"), är väldigt intressant och lättläst. Det som slår mig är hur Niklas ändå håller en relativt objektiv profil genom hela boken. Dock är det ju som han själv skriver självklart att det är han själv som väljer ut vad som är intressant att skriva om, och det blir på såsätt subjektivt.
.
Anyways - Sverigedemokraterna skrämmer mig genom att de är så sjukt inkompetenta och inte har några konkreta förslag på lösningar. De verkar tro att om islam försvinner så kommer vi leva i paradiset igen. Islam är enligt dem roten till allt ont, vilket jag har väldigt svårt att förstå. Hela deras partiprogram känns både ogenomtänkt, ologiskt, bakåtsträvande, splittrat och omöjligt. De ändrar sig hela tiden och verkar tänka att ärsh, vi behöver inte ha det så genomtänkt eftersom vi ändå inte sitter med i regeringen... Otroligt skrämmande.
.
Det jag saknar i boken är dock mer om själva partiets åsikter. Reportagen behandlar mer personerna i partiet, och deras partipunkter behandlas bara i extrem korthet - förutom invandringsdelen (som ju förvisso är den största punkten för dem). Det roligaste och mest korkade i hela boken är SD:s dröm om Färöarna, som de ser som ett riktigt föredöme. De hörde en färöing hålla tal om kärleken till sitt fosterland och blev helt frälsta. De hade dock missat att färöingen var en komiker och gjorde parodi på nationalister...
.
Nyttig bok att läsa helt klart!

Ibland får man ta en paus i läsandet...

För att sticka en två meter lång halsduk inför vintern!

.

Ps. Inte alltför snyggt att fota halv nedifrån. Midjan liksom försvinner * skyller på*

Rättspoesi!

Fick den här poesiboken av min syrras kille för ett tag sedan. Mannen har hatten - knallrosa med guldbokstäver; så himla inte-juridik layout, and I love it eftersom den innehåller just rättspoesi. Snacka om att slå huvudet på spiken med tanke på vilken juridiknörd jag är! Merci!

To kill a Mockingbird/Dödssynden av Harper Lee:

Gud vad jag hade sett fram emot den här boken! Nästan så att jag inte ville läsa den eftersom jag då inte skulle ha den att se fram emot. Ja, ni fattar.

.

To kill a Mockingbird kom ut 1960 och handlar om rasism under 1930-talet i södra USA. Eller, egentligen handlar den om en åttaårig flicka som heter Scout, hennes storebror Jem och pappa Atticus som är försvarsadvokat. Berättelsen är sedd från Scouts ögon. Atticus får i uppdrag att försvara en svart man som anklagas för våldtäkt på en vit kvinna. Att han är oskyldig är uppenbart, men eftersom han är svart får han inte samma rättvisa rättegång som vita får. Under berättelsens gång visas hur hela samhället tänker om svarta. Trots att de lär sig i skolan att man inte får förfölja en folkgrupp och att alla är lika mycket värda, räknar de inte ens med de svarta. De blir knappt sedda som människor.

.

Bok.nu förutspådde att jag skulle ge boken en femma, men den får faktiskt en fyra. Jag tycker att den bitvis är lite seg och inte behandlar ämnet riktigt så mycket som den kunde ha gjort. Själva rättegången och det främsta om orättvisan beskrivs enligt mig alldeles för kort. Kanske hade jag bara för höga förväntningar på denna klassiker som tilldelades Pulitzerpriset 1961, men jag förstår ändock att boken verkligen skapade rubriker på 60-talet.
.

All in all en klassiker som alla borde läsa, om inte annat för att få insikt i hur det var då. Översättningen är dessutom bra och lättläst och boken tog mig inte mer än några dagar att läsa ut. Läs den.

Oups, I did it again...

Hämtade ut bokleverans idag på dessa 11 godingar. Beställde Stalins Kossor också, men den skickades först idag. Lycknis gör alltid samma sak; skickar alla utom en samtidigt, så att man ska behöva ta den där extra halvtimmen promenad för att hämta ut ytterligare ett paket... Nåväl, priset väger upp irritationen i slutändan.
.
Shit vad jag ser fram emot dem alla! Den om Sverigedemokraterna känns ju väldigt aktuell, den bara måste jag läsa innan 19 september. Igelkottens Elegans är en sån där bok som jag har väldigt stora förväntningar på, och den hemliga historien har jag haft under bevakning länge, länge eftersom pocketversionen var slut på lager. Och så Edgar Allen Poe, älskade Gun-Britt Sundström, lite klassiker, pristagare och lite lättläst... Ska bara läsa ut de fyra andra vid nattduksbordet först...och så har jag ju typ åttio olästa i bokhyllan. Ååh! Så många böcker, så lite tid...

Kapten Nemos Bibliotek - Per Olov Enquist:

Igår läste jag ut den här boken av författaren Per Olov Enquist, en bok som kom ut 1991 och delvis baseras på ett rättsfall från HD om förväxlingen av två barn vid födseln. Dessa barns byts tillbaka till sina rätta hem först när de är sex år, och är dessutom bästa vänner. Den ena pojken lever halvt om halvt i en fantasivärld med Kapten Nemo, från den enda bok han har - Jules Vernes Den Hemlighetsfulla Ön (åh, vad jag vill läsa den!).

.

Boken är ärligt talat så himla svårläst. Det tog mig typ sextio sidor att komma in i den, och just när jag tyckte att jag hade kommit in i den trillade jag ut igen. Stundtals visste jag inte om den var helt underbart bra eller dålig. Mycket...ja, svår.

.

Författaren är ju annars (relativt) aktuell med sin självbiografi Ett Annat Liv, som fick Augustpriset 2008. Han har förövrigt skrivit ett tjugotal böcker och dessutom ett gäng dramer och filmmanus. Listan över priser han har fått utöver Augustpriset är alldeles för lång att rabbla upp och väldigt imponerande.

.

All in all är jag väldigt glad över att jag läste den här boken. Det känns som att det hör till att åtminstone ha läst ett av hans verk under sin livstid.

Hamna inte i helvetet!

Förra året när jag var på bokmässan fastnade jag som vanligt vid alla billiga pocketböcker. Jag stod och läste på en bok och nämnde för maken att jag funderade på att köpa den varpå en okänd kvinna kom fram och sade ”Gör det, den här boken skall ALLA kvinnor läsa” Sagt och gjort och så blev det. Boken det handlade om var Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” av Liza Marklund och Lotta Snickare. Dock blev den liggande i bokhyllan fram till förra veckan då jag hittade den och började läsa.

Och vilken bra bok! Jag hittade så otroligt många igenkänningsmoment och fick verkligen upp ögonen för hur olika vi behandlas utifrån kön. Inte för att jag inte visste det innan men det var oerhört intressant att läsa om hur barnen redan som bäbisar och senare på dagis direkt matas in i fack beroende på om de är tjejer eller killar. Hur vi behandlar barnen utifrån deras kön gör att vi redan på ett tidigt stadium skapar de olikheter som sedan följer oss hela livet.

Eller som Lotta och Liza skriver: ”I korthet består skillnaden i att pojkarna får en motorväg mot framgång och makt medan flickorna får trava i diket och heja på grabbarna”

I tester har exempelvis man klätt barn i rosa och blå kläder för att testpersonerna inte skall veta om det är flickor eller pojkar. Och det visar sig att om man tror att det exempelvis är en pojke så uppmuntras barnet till att jollra och sprattla medan de små flickbebisarna talar man lugnt till och försöker att få dem att somna. Killarna hissar man gärna upp i luften medan man tar det lugnare med flickorna. Pojkarna får leka med leksakshammare eller skallror och tjejerna får en docka som de skall krama och hålla stilla.

Förövrigt har jag länge tyckt att det är så sjukt löjligt det här med rosa till flickor och blått till pojkar. Nästa gång jag får frågan när jag köper exempelvis en doppresent skall jag vägra säga könet och svara ”Det är ett barn” För inte spelar det någon roll om en pojke får ett paket med rosa snören eller tvärt om?

För hur skall det kunna bli lättare att få ett jämställt vuxenliv om vi inte börjar med barnen. Även om det rör sig om så löjliga saker som färgen på ett snöre.

Vidare skriver Lotta och Liza om hur man kan lära sig att se skillnaderna i arbetslivet och hur man kan hantera dessa minfält. Så jag håller helt klart med den okända kvinnan på bokmässan med ett tillägg, den här boken skall alla kvinnor OCH män läsa.

Bokrelease av Kaj Falkman...igen!

Igår efter jobbet bar det av till Östasiatiska museet på Skeppsholmen för Kaj Falkmans andra bokrelease på två veckor. Museet var fullt av fint folk (bland annat från Svenska Akademin, Sveriges främsta filmrecencent, diplomater, poeter och annat). Medelåldern låg nog på 70+. Jag älskar det eftersom sånna här fina åldringar tar bort min rädsla för att bli gammal.
.
I vilket fall; Kaj Falkman, som har varit diplomat i Japan (bland annat!) i flera år, har nu skrivit en roman om svenske Erik som kommer till Japan som just diplomat... Om detta höll han ett föredrag på en timme och det var otroligt spännande att lyssna på - lika spännande ska det bli att läsa den!

Kaj signerar sin bok...

.

(som finns att köpa på adlibris för 149 SEK ; ännu ej utkommen, dock).

Borta bäst (Var kanske inte direkt bäst...)

Så var bok nummer två utläst och diskuterad i vår lilla bokcirkel. Den här gången var det Borta Bäst av Sara Kadefors som var föremål för vår analys. Det blir tyvärr inte lika bra betyg som för den första boken vi läste då vi är ganska eniga om att Borta Bäst tyvärr inte får mer än en tvåa/två-och-en-halva i betyg.
.
Vi var dock överens om att andemeningen var bra, att pengar och ett fint yttre egentligen inte säger någonting. Detta är något som kanske är mer aktuellt än någonsin i vårt högkonsumerande samhälle. Dock kände vi att boken aldrig riktigt kom igång. Man sitter ända till slutet och väntar på den där smarta vändningen som man tror skall komma, men som aldrig riktigt dyker upp. När Sylvias stora och mörka hemlighet avslöjas tänker man bara…jaha, var det bara det...
.
Karaktärerna i boken känns heller inte riktigt trovärdiga, man kan inte riktigt känna att de skulle kunna finnas på riktigt. Sylvia känns helt tom och hennes exman med sin nya flickvän känns som två tomma skal. Man kommer flera gånger på sig själv med att tänka att så skulle man ju knappast reagera. Möjligtvis kan tonårsdottern i familjen kännas någorlunda äkta. Om vändningen hade varit ett psykisk sjukdom eller liknande, hade hela Sylvias uppträdande och tänkande fått en helt annan innebörd; då hade man snarare känt att författaren tagit läsaren in i en sjuk människas hjärna. Men, icke.
.
Bok.nu hade redan innan tippat att Annaluna skulle ge boken en tvåa, vilket faktiskt (nästan) blev fallet (2.5). Boken är dock inte helt igenom dålig. Den är lättläst och bitvis ganska underhållande. Man blir ju självklart nyfiken på vad Sylvia har varit med om och vad som har gjort att hon har hamnat där hon har hamnat. Detta gör att man läser på. Man vill även veta hur det hela skall sluta och hur det skall gå för henne - även om man till slut inte riktigt kan känna den där självklara poängen med boken. Vi tror dock att en hel del tycker att den här boken är rätt bra, just för att den är lättläst; en riktig bladvändare. Man behöver inte tänka nått alls, det är som att se en serie på tv.
.
Sara Kadefors har tidigare givit ut Sandor slash Ida (som blev en stor framgång och som även filmatiserades. Den boken gav Annaluna en fyra när den lästes i Bolivia för några år sedan) och Fågelbovägen 32, som ingen av oss läst, men som faktiskt har snittbetyg 3.2 på Bok.nu. Detta kan jämföras med Sandor Slash Ida som har medelbetyg 3.4 - vilket märkligt nog även Borta Bäst faktiskt också har. Tydligen är det därmed fler som finner denna bok rätt bra.

Gränsöverskridande romaner - en utmaning:

Bokbabbel har den här utmaningen i sin blogg. Jag är inte sen att följa efter (jag älskar alla dessa bokbloggs-utmaningar som verkar finnas varje dag! I den här takten kommer ju vanliga bloggen att hamna i soptunnan).

1. En bok som fick dig bokstavligen att missa bussen/bränna vid middagen eller liknande.

-Helt otroligt nog Ödets Dotter av Isabel Allende. Jag satt på bussen på väg hem typ 1996 och vips hade jag åkt för långt...

.

2. Ett namn ur en bok som du har övervägt att ge till ditt barn/husdjur eller liknande

- Hade en kanin som fick heta Lilleskutt när jag var liten (från Bamse). Haha. Mitt smeknamn sedan 1999, Luna, kommer även från en dikt. Annaluna. Det har hängt med sedan dess och är mitt alias.

.
3. En plats du har besökt bara för att den har nämnts i en bok/författare bott där osv

-City Lights bookstore i San Francisco 1998. Jag läste passande nog On The Road när jag var där då och var även på Jack Kerouac-street. Man kan ju inte åka till San Fran utan detta! Jag har också varit i huset där Frank Kafka bodde i Prag, och naturligtvis i August Strindbergs hem i Stockholm. Nu hoppas jag att jag inte har missat något, men det har jag ju såklart. Säkert massor från både New York, Miami, Argentina, Spanien ochsåvidare. Känns som har besökt fler platser just för detta ändamål.

.
4. En tavla som skulle bli en bra bok?
Jag är inte så fruktansvärt mycket för konst. Jag har en tavla uppe av Chagall, men den är mest rörig. Jag gillar dock Benny Ekmans-konst, och alla hans tavlor skulle kunna bli fina, lugna romaner med människoöden och färgstarka kvällar.
.
5. Det är mycket tjat om böcker som blir film, men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?
Först och främst skulle jag vilja säga att folk alltid säger att böckerna är bättre än filmen, och detta gäller verkligen inte Sex & The City. Menlös bok blev till bästa serien...Anyways; det finns en låt med karibiska Aventura (på spanska) som alltid får mig att rysa. Den är som en lång berättelse om en tragisk uppväxt om en pojke vars pappa sätts i finkan och mamman dör... och tillslut blir pojken själv kriminell och hamnar i fängelse. Där träffar han en gammal man som berättar om sitt livsöde, hur han träffade en kvinna som han älskade över allt annat och som blev gravid... och hur de inte hade råd med mat, så han var tvungen att stjäla - och blev satt i finkan. När han säger kvinnans namn ryser jag alltid... "esa mujer, era mi madre, y frente a mi padre...estaba yo"... Kvinnan var alltså pojkens mamma, och här sitter han, framför sin pappa och får svar på allting han har undrat hela hans liv. Och hade han aldrig blivit kriminell, hade han aldrig träffat sin pappa... Jag älskar den och den hade kunnat bli en grymt bra film.

Böcker som har präglat mig mest:

En bokcirkel för alla ställde just frågan om vilken bok som har präglat en mest, och detta fick mig att verkligen inse hur många böcker som har fått en plats i mitt hjärta för alltid. Några av dem är:

• Narnia-serien, som jag fullkomligt slukade som barn och levde mig in i. När tv-serien sedan kom blev jag inte ens besviken. Åh, denna underbara fantasivärld...


• Berättelsen om Pi, för att den genom sin underbara berättelse kommer fram till en enda, outskriven slutsats: Livet är som man väljer att se det. Och det är så fruktansvärt sant. (Fast vad är egentligen sant?)


• 1984, för att samhället ser precis ut som då när den skrevs (1948). Hjärntvättade och styrda av staten. Jag blev riktigt imponerad och nästan helt till mig. Jag fick till och med min kille att lyssna på den som ljudbok, och hans pappa också. (De läser typ aldrig romaner annars, utan bara om flygning, teknik och matte).


• Lolita samt Brott & Straff, för att man tas in i hjärnan på en pedofil (Lolita) och en mördare (Brott & Straff). Det känns verkligen som att man är inuti dem och känner nästan hur de känner. Äckligt, vackert och skrämmande på samma gång hur en författare kan förmedla så starka känslor utan att vara varesig pedofil eller mördare själv. Böckerna gav mig bättre insikt i hur det är att vara sjuk och att inte kunna styra över det.


• Rötter, för att den är så otroligt stark. Enkelt skriven, inga krusiduller, men den ger en god inblick i slavarnas situation. Slutklämmen fick mig även att tappa andan, jag var inte beredd på det, trots att jag följde serien när den gick på tv. Jag grät, grät, grät och kunde inte lägga ifrån mig boken. Den stod 15 år i min bokhylla innan den blev utläst tidigare i år.


• Maken, för att den är Jag. Se mitt inlägg nedan.

Oh, how I love these books. Om du inte har läst dem alla har du ingen tid att förlora. JUST DO IT!

Veckans boktips från Favoriterna:

Min pappa tipsade mig om den här boken förra året, så självklart läste jag den (pappa är bibliotekarie och utgiven poet/författare - klart man lyssnar på hans råd!). Numer får jag någon slags ångest bara jag ser den i bokhyllan, enbart för att den var så himla bra. Så rätt, så...jag. Jag hade dessutom läst hennes För Lydia någon sommar i skärgården för typ 15 år sedan, och den gillade jag också. Gun-Britt är grym!
.
Gun-Britt Sundström var liksom 21 år när hon skrev den här boken. Och nu snackar vi 60-tal. Vi snackar studentliv, kärlek, relationer, vi snackar ångest. Hur leva i tvåsamhet och ändå behålla sin integritet, sitt liv och sin egen vilja?. Och språket alltså, språket! Jag vet inte hur många stycken jag bara kände "det där kunde lika gärna ha kommit ifrån mig!". Jag kände igen mig i skrämmande mycket. Så mycket att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Min ångest sipprade ner på bladen, eller om det var hennes beskrivningar som hoppade in i mitt hjärta. Till slut var det svårt att avgöra.
.
Så jag kan ju bara säga såhär: Kände du inte igen dig i Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst, har du kanske en chans här. Maken är lite av en motpol. Att känna igen sig i båda är nog en omöjlig ekvation. Läs den, läs den, läs den!

Mitt första ord = boo

Ja, bok alltså. Jag pekade på booo och ville att de skulle läsa för mig. Jag var typ 9 månader är det sagt, men jag undrar om det verkligen är sant. Å andra sidan var jag tydligen segast i världen på att lära mig gå. Jag kröp baklänges och blev skitarg för att jag inte kom framåt. Men jag menar, vem behöver lära sig att gå när man kunde kura ihop sig bredvid en stor, varm kropp som läste en massa spännande böcker för en?
.
Innan jag blev en cool tonåring ville jag helst ligga hemma och läsa. Mamma tjatade på mig att jag skulle ringa kompisar. Ja, okej då, och så blev det. Men att läsa en riktigt bra bok, inget gick upp emot det då och inget går upp emot det nu.
.
I kväll byter jag till och med ut löprundan mot bokläsning i soffan - Borta Bäst av Sara Kadefors, som vi läser i vår minibokcirkel. Dessutom regnar det, och jag har redan tränat måndag, tisdag, onsdag, så vadsjutton. Jag kommer nog klara Lidingös tjejlopp (10km) om några veckor ändå. Att springa 2.1 mil som i somras känns dock ganska långt bort...
.
Boo, here I come!

Paganinikontraktet

Så var Paganinikontraktet utläst och det gick i ett flygande fläng precis som med Hypnotisören som jag också plöjde. Även i bok nummer två lyckas herr och fru Ahndoril (som skriver under pseudonymen Lars Kepler) hålla den nervkittlande spänningen uppe genom hela berättelsen. Likt Hypnotisören förekommer några riktigt otäcka scener och ibland blir det lite väl detaljerat när det gäller hur folk dör...inte mysigt.

I den här boken får vi fortsätta att följa kriminalkommissarie Joona Linna och det kryper även fram mer och mer om saker som har hänt i hans förflutna. Slutet är öppet när de gäller de återkommande karaktärerna och jag längtar redan efter nästa bok. Dessutom gillade jag sista stycket i boken skarpt, det gav i alla fall mig en riktig tankeställare...

Lite coolt tycker jag det är att författarna faktiskt är gifta med varandra. Tänk att skriva en bok tillsammans med sin egen man. De måste verkligen leva i historien dygnet runt för som författare kan jag tänka mig att man verkligen går in i sitt skrivande och blir där tills boken är klar. Och vad händer om man inte är överens..."Nä älskling, så skulle Joona aldrig göra...." Kan tänka mig att deras familjegräl ser något annorlunda ut jämfört med gemene man.

Vill ni se hur författarna ser ut? Klicka här.... lite läskiga ögon faktiskt....