...vilket vi väl ändå kan avslöja nu. Bloggen håller på att lanseras och adressen kommer inom kort. Vi ska bara ladda med några inlägg först som vi inte publicerar på en gång, och detta kanske kan förklara framtida sporadiska inlägg på It's all about Books. Vi laddar på den nya, alltså.
På torsdag är det Bokens Dag i Uddevalla. Jag passade på att köpa en biljett när jag gick hem från jobbet i dag. De författare som kommer att medverka är
Björn Ranelid, en profil som nog de flesta känner till. Björn syns ofta i media och han har givit ut ett stort antal böcker samt fått flera priser, däribland Augustpriset (1994). Själv har jag än så länge bara läst Hjärtat som vapen.
Ann Rosman, är en ganska ny författare som debuterade med deckaren Fyrmästarens dotter förra året. Hon har nu kommit ut med uppföljaren, Själakistan, som även den utspelar sig på Marstrand.
Stefan Edman, svensk biolog och författare, är en känd miljökämpe som har flertalet böcker på sin meritlista. Han är även en flitigt anlitad föreläsare.
Mats Ahlstedt är kriminalromansförfattaren som bland annat har skrivit böckerna Dödsängeln och Violinisten.
Maria Gustavsdotter stiftade jag själv bekantskap med förra året då jag gick en mycket trevlig skrivarkurs som hon höll i. Hon kom nyligen ut med den tredje delen i triologin Fem pärlor till jungfruns krona.
Igår fick jag boken När jag fyller 30 ska jag vara smal av min killes mamma. Väldigt passande, eftersom jag fyller 30 i december... Fast tack och lov var det så att det var ett gratisex, och hon påpekade även att jag inte är tjock. Hm...
Ingen hit, faktiskt. Till en början tyckte jag att den var ganska bra, men sedan gick det utför. Dessutom känns det rätt billigt att först komma ut med en i vårt samhälle kontroversiell bok om att vara tjock och stolt, för att sedan krossa hela tjockisdrömmen några år senare med att hon faktiskt inte alls är stolt. Det känns inte heller som att hon har någon koll på hur man egentligen går ned i vikt eller vad som är sunt, inte heller vad som är måttligt eller bra. Om slutklämmen hade varit att hon till exempel inte alls blev lyckligare av att gå ned 60 kilo eller att hon hade lärt sig sunda metoder, hade hon kanske kunnat återkoppla till Tjock!, men istället slutar det med att hon mår mycket bättre - trots förlorad vårdnad om barnet, osund viktnedgång, piller och alkohol. Den förmedlar liksom inget budskap överhuvudtaget. Trots det får den en tvåa, eftersom den var lättläst, svår att lägga ifrån sig (man ville ju veta om hon lyckades nå sitt mål!) och öppen. Helt okej att läsa när den ändå var gratis, men den stannar inte i bokhyllan och är ingen bok jag ens skulle betala en tia för.
...Och det var Igelkottens Elegans av Muriel Barbery, utgiven 2006 och utkommen på svenska 2009. Annaluna fastnade för boken då bok.nu förutspådde att hon skulle ge den en femma -desperately seeking perfect books, som alltid. Kikans mamma hade även läst boken och älskade den. Så ja, vi läste den, och vi älskade den. Båda två. Äntligen en bok vi båda gav varsin femma (och Kikan är ju som bekant väldigt sparsam med sina femmor)!
Boken börjar alltså otroligt starkt (men avslutas faktiskt även lika starkt). Den innehåller mängder med vackra meningar och tankar (antar att översättarna Marianne Öjerskog & Helén Enqvist även borde få cred!) och fick Kikan att gråta floder. Den var en fröjd att läsa från början till slut både för handlingens skull, språkets skull, de trovärdiga personligheterna och för de filosofiska funderingarna. Annaluna kände att den påminde en del om den melankoliska Tillsammans är man mindre ensam, som hon gillade mycket.
Ungdomsromanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden som lästes ut idag fick jag faktiskt tag i på Stadsmissionen för en tjuga. Jag hade hört mycket bra om den, trots att bok.nu förutspådde att jag bara skulle ge den en tvåa. Jag var således mycket angelägen om att läsa den, och läste den till 99% i gående postition till och från jobbet (jag går 70 minuter per dag, alltid med nosen ner i boken - förutom där jag korsar vägar förståss, vilket naturligtvis ändå påverkar intrycket av läsandet).
Jag kilade förbi loppisen i dag igen. Fick nämligen ett hett boktips från mamma i helgen och mindes då att jag hade sett just de böckerna hon tipsade om på loppisen. Kerstin Ekmans Händelser vid vatten samt triologin Vargskinnet av nämnda författarinna finns numera i min ägo. De är i så gott som nyskick och kostade mig bara 40 kr allt som allt. Sweet!
Så var Orkidétjuven av Susan Orlean äntligen utläst, efter åratals väntan. Min pappa har den nämligen som favorit, dels eftersom han själv älskar orkidéer, dels eftersom han älskar Florida. Jag, som många andra, har även sett filmen Adaptation (2002) med Nicholas Cage i huvudrollen, där den här boken ligger som fristående grund.
För mig kändes boken otroligt lång, men samtidigt lärorik. Jag hade ingen aning om att det fanns så många lagar kring orkidéer, så många lukter, rättegångar, stölder, jakter, plantskolor, tävlingar, kongresser, besatthet, pengar... En bok som hör till genren reportage men mer liknar en roman. Läsvärd? Absolut. Det är alltid lika intressant att få större inblick i nischar. Dessutom gjorde den mig mer intresserad av just orkidéer, eftersom de är så otroligt häftiga och vackra.
Filmen var såvitt jag minns sevärd, men den påminner inte särskilt mycket om boken. Egentligen hade jag förväntat mig mer story av boken, mer fokus kring själva orkidétjuven Laroche... Vill man ha den storyn är det sålunda filmen och inte boken som rekommenderas. Jag tror dock att det är dax att se om den. Nicholas Cage och Meryl STrepp - som också är med i filmen - är ju onekligen storskådisar.
Den här kastar dåligtsamvetesblickar från mig i bokhyllan. Och har gjort i flera år nu. Helt ärligt känner jag nog att den kommer fortsätta så eftersom 560, stora sidor på spanska känns som ett evighetsprojekt, och jag vill kunna läsa 1-2 böcker i veckan.
Visst minns ni Peter Pohl's Jag saknar dig, jag saknar dig? Ungdomsromanen om två tvillingsystrar varav den ena dör i en olycka och hur den överlevande kämpar sig igenom sorgen.
Den senaste "utlyssnade" boken i min mp3-spelare är Katerina Janouchs självbiografiska Sommarbarn. Bokens huvudperson är Katia som föds i Prag på sextiotalet. Tillvaron förändras 1968 då sovjetmakten intar landet då Katias pappa som kämpar mot den nya regimen blir förföljd. Familjen lämnar landet och hamnar till slut i Sverige. I en förort till Stockholm får Katia känna på utanförskapet och hur det är att vara annorlunda. Boken visar på ett bra sätt hur det kan kännas att komma till ett nytt land och tvingas anpassa sig till ett helt nytt liv där man inte alltid är välkommen.
Måndagar betyder ett besök på loppis på väg hem från jobbet. Den här gången lade jag lite extra tid i bokhörnan. Gissa om jag fyndade!
Läste ut den här igår, under ett par tårar och många igenkännanden från min egen tonårstid. I taket lyser stjärnorna är Johanna Thydells debutbok som kom ut 2003 - då författaren endast var 23 år. (Blir helt vimmelkantig av att tänka på att hon är född samma år som jag och redan har gett ut flera böcker). Den här boken kom ju även ut som film, vilket resulterade i att boken kom upp på tapeten igen.
Nyligen hemkommen från Wien - en stad jag nu har besökt tre gånger (eftersom en kompis bor där) och verkligen diggar. Förutom alla mäktiga byggnader finns det ju alltid tid för lite shopping, och förutom den del av shoppingen som bestod av lite skor, smycken, Gustav Klimt-koppunderlägg och diverse presenter, så köpte jag ett helt gäng av mina favoritbokmärken vid Hundertwasserhaus (coolaste stället i Wien). Kostnären Gustav Klimt var ju från Wien, så självklart pryder hans motiv de flesta saker. Jag fullkomligt älskar hans bokmärken och är så nöjd över att ha fyllt på förrådet.